Staffars Seriers Blog: Hur jag nästan träffade Susannah och Trinny

05 juli 2013

Hur jag nästan träffade Susannah och Trinny

Det började med ett samtal veckan innan midsommar om vi kunde tänka oss upplåta vår butik för en TV-inspelning för Susannah och Trinny stylar om Sverige. Tanken var att de skulle plocka upp en av sina kändisoffer i vår butik. Det hela skulle ta ungefär en halvtimme och de hade en specifik tid som de undrade passade. Eftersom vi är behov av exponering så var det rätt enkelt att säga ja även om det var på en leveransdag. Allt sådant går att fixa på ett par minuter. Det är liksom bara att gömma undan kartongerna i så fall.

Givetvis hade jag koll på att det inte skulle bli något större snack med kändisarna. En sådan här stor produktion då är det in-filma-ut som gäller men en bild att lägga ut på facebook/twitter brukar gå att ordna. För mig är det viktigare dock är att butiken ser cool ut och att filmteamet får göra sin sak i lugn och ro än störa folk för bilder.

Hörde av dom igen på inspelningsdagen då de undrade när de senaste kunde komma och vi kom överens om ett fönster när de kunde komma. En tid som började kring när leveransen brukade komma och slutade strax innan stängningsdags. Det ställde till ett litet problem för mig då jag glömde att ta med lunch och leveransen kan komma allt från direkt när vi öppnar till en bra bit efter min normala lunchtid. Givetvis vågar jag inte lämna butiken i sådana fall då budfirman inte har tålamod utan kör ut nästa dag med extra kostnad givetvis.

Just den här gången kom de i senaste laget och vi var inne i det fönster där TV-teamet skulle kunna komma när som helst. Det var bara att börja packa upp och jag tror aldrig att jag sett till att ha butiken så snygg som när jag packade upp. Alla kartongerna fint gömda någonstans, vårt skyltbord såg spektakulärt ut, inget packpapper skräpade temporärt på golvet.

Tiden gick och jag blev mer och mer hungrig. Skulle TV-teamet aldrig komma. Vid 17 tog jag en nypa luft och hängde lite i dörröppningen när jag helt plötsligt såg ett TV-team gå in i grannbutiken. ARRRGH tänkte jag och gick fram för att konfirmera och visst, det var S&T som hade gått fel.

Eftersom det inte fanns så mycket att göra åt det. De filmade för fullt och det fanns ingen anledning för mig att ställa till en scen men besvikelsen och irritationen över den förlorade lunchen var rätt stor ändå. Fick skicka ett meddelande till min kontakt att de skulle plocka bort alla våra uppgifter som de hade registrerat kring programmet så inte det skulle bli någon ytterligare sammanblandning mellan våra butiker.

Dagen efter fick jag ett mycket trevligt samtal från ansvarig på produktionsbolaget som bad om ursäkt för det hela. Eftersom det endast kostade mig en oäten lunch så var det inget större problem, "Shit happens" liksom, så jag tackade honom för att de tänkt på oss önskade dom välkomna tillbaka om de ville filma igen.

Sens moral: Se till att du äter lunch oavsett vad som skall hända. Du mår bättre och har humöret uppe även när saker inte går som det skall.

2 kommentarer:

  1. Media-muppar, alltså... Med mina erfarenheter från branschen har jag inte någon större respekt för dem. Men de gör väl vad de måste för att produktionen skall gå i lås, gärna under budget förstås.

    SvaraRadera
  2. Det största anledningen till att de spelade in fel var att inspelningsledaren inte kunde föreställa sig att det fanns två butiker på samma ställe och att de som hade koll på saker och ting inte var där.

    Shit happens.

    SvaraRadera