Ytterligare en serieblogg att hålla koll på

Eller mangablogg snarare. Det är "vår kvinna i Tokyo" eller My som skriver recensioner och annat. Framför allt var det hennes artikel om Yaoi och Shonen Ai som jag tycker var väldigt uttömmande.

Ny svensk blog med serierecensioner

Ramlade via Geekporr på Seriehyllan som recenserar superhjälteserier från både DC och Marvel vilket jag alltid tycker är sympatiskt. Alltför ofta så snöar superhjältefans in på ena eller andra bolaget så allätare är uppskattade. På det hela taget verkar det vara rätt bra och intressanta titlar i superhjältefloran som bloggen uppmärksammar.

Skall jag gnälla på något så är hans presentation. Som seriebutiksanställd i en butik med prenumerationsservice på nya amerikanska tidningar så måste jag enligt lag protestera mot att alla som hävdar att det är svårt att få tag på amerikanska tidningar. Det är bara att ringa till oss så tar vi in det som kommer ut, speciellt om man är lite vaken och förhandsbokar sina tidningar.

DN skriver bättre om manga än SVD

Via Mikke Schirens blogg så uppmärksammar jag den här notisen på DN. Det är på det stora taget rätt bra text som beskriver läget för den svenskutgivna mangan. Lotta Olsson som har skrivit artikeln skall ha bonuspoäng för att hon klargör skillnaden mellan manga och manhwa. Däremot är jag osäker på om hon verkligen menar att det inte görs särskilt mycket manga i Sverige. Hon skriver:

"Väldigt lite manga, ja, väldigt lite barnserier över huvud taget, produceras i Sverige.Det finns några undantag, som "Stall Norrsken" och Lisa Medins "Medley Gold", men i övrigt tycks svenska serietecknare mest rita för vuxna läsare."

Jag upplever att hon skriver om saknaden av nya svenska barnserier snarare än om bristen på svenska mangatecknare. Jag finner det intressant att hon lyckats plocka upp Medley som jag betecknar som ett fansin i första hand och då finns det åtminstone ett fansin till som skulle kunan betecknas som barnserie, Seadog av Stina Lövkvist.

Däremot så tycker jag det är bra att Mikke fortsätter vara en röst som påpekar vad manga är. "Never give up, never surrender" för att citera Galaxy Quests eminente kapten. För mig är det ett upplysningsarbete som jag sysslat med en längre tid och där jag tycker mig se vissa framsteg. Det är allt oftare som jag möter folk som använder anime där de tidigare har sagt mangafilm.

Problemet när det gäller manga är egentligen avsaknaden av ett bra svenskt ord. Själv har jag använt pseudomanga när jag nämner serier som är gjorda med japanska influenser vilket jag tycker förklarar vad det är hela rätt bra. Tyvärr är det inte särskilt bra ur marknadsföringssynpunkt, då pseudo har en rätt negativ klang. Jag har funderat på att använda sve-manga om alla de svenska serier som jag ser i form av fansin. Det är en försvenskning av det OEL (Original English Language) manga som är det mest etablerade begreppet i USA. Jag har även sett Nissei comi användas men vad jag förstår så är det ett lite nedsättande japanskt uttryck.

Det är dock viktigt att vi mangafans relativt snabbt kommer fram till ett bra uttryck för annars kommer journalisterna ta uttrycken och språket ifrån oss.

Lite internetläsning

Marvels enorma satsning Civil War har avslutats med den förmodligen sämsta avslutningen i världshistorien. Allvarligt talat så är den så dålig så att jag kan inte förstå hur den hänger ihop. Den här versionen Civil War in 30 Seconds är så mycket bättre att det inte ens är rolig, fast det är det.

Steven Grant slänger ut en teori om att Chris Claremonts X-Men kan vara skälet till varför Lost har tappat en stor del av TV-publik den här säsongen.

Via Mark Evanier upptäcker jag att det finns folk som förklarar George Bushs utrikespoltik med hjälp av Green Lantern/Gröna Lyktan! Här är ett exempel och här förklarar Denny O'Neil vad han tycker om det hela.

Om du är intresserade av upplagesiffror för amerikanska seriealbum är Brian Hibbs senaste kolumn en guldgruva. Där går han igenom den rapporterade försäljnigen av seriealbum i alla de stora bokhandelskedjorna. Det har rapporteras att det finns en del svagheter med genomgången. Bland annat så stämmer försäljningsuppgifterna inte riktigt överens med de rapporterade upplagesiffrorna. Exempelvis Fun Home sägs ha en rapporterad upplaga på 55.000 medan en rapporterad försäljning på drygt 20.000. Ett skäl till kan vara hur albumen klassificeras i bokhandeln dvs om de sorterade under serier eller självbiografi i det här fallet.

Fler bloggar

Jag tycker det är oerhört kul att det kommer flera svenska seriebloggar då jag under en lång tid varit alldeles för ensam att skriva om serier. Nu har bloggarna till och med sin egen artikel i seriefrämjarnas seriewiki.

Där hittar jag att en av mina gamla vänner Steamboat Willie har startat upp en egen blogg som är värd att a en titt på bl.a. pratar han om den utveckling han ser i svenska seriefansin:

En annan sak som slår mig är skillnaden mellan 1980-tal och 2000-tal. På 1980-talet var tidningarna ganska mossiga - mycket på grund av tekniken - men de första stapplande stegen av de då unga serieskaparna är väldigt välskrivna och väl komponerade. Nu under 2000-talet så är tidningarna och serierna grafiskt mycket bättre, en hel del på grund av tekniken och en hel del för att de nya serieskaparna oftast är väl utbildade i teknik - nästan alla kommer från serieskolorna - och för att datorerna gör att produkterna får ett proffsigare helhetsintryck.

Men på något sätt... Det verkar som om de gmla fanzinen är skrivna av fans som läst serier i hela sitt liv och kan seriespråket, medan de flesta av dagens fanzinskapare är tecknare som tvingar sig att rita serier.

Jag tror han är något på spåren här. Jag undrar om inte utvecklingen kan ha påverkas om att fram till 80-talet så var tillgången till både svenska och utländska serier rätt begränsad. Man fick anstränga sig om man ville få tag på annat än de serier som fanns hos konsum. Det gjorde att det var betydligt lättare att få en konsensus om vad som var bra serier och att färre personer var genuint intresserade av mediet. Nu finns det en enormt stor bredd utbudet av olika stilar och flera framgångsrika serieskapare som "tecknar fult" vilket gör att personer som annars inte skulle göra serier känner att det inte är helt omöjligt att bli utgivna.

Jag måste säga att jag gillar bredden i utgivningen även om jag hoppas att hantverket kommer tillbaka hos svenska serietecknare. Jag pratade med Johannes på Galago om serieskolarna och han berättade att alltför många nere i Malmö gör serier på papper med färdigritade rutor något som jag egentligen bara kan acceptera i stripserier där formen är så färdigbestämd. För mig tyder det på en viss lathet och framför allt en bristande förståelse för serieberättandets hantverk att inte orka dra fyra streck. Sidlayout är inte att förakta människor. Däremot håller jag inte med Johannes om att de borde handtexta sina serier. Jag har sett alldeles för många serier som inte kunnat gå att sälja för att textningen är för dålig. Då är datatextning bättre men det gäller att välja ett typsnitt som passar in på din tecknarstil.

På tal om fansin så är det dags för SPX snart. Den här året går det av stapeln den 27 - 29 april och om allt går i lås så är det ett fint besökt som är på väg. Fast innan dess är det förstås Pencon som går av stapeln 2-3 mars i konstfacks lokaler.

Ny svensk serieblogg (igen)

Mikke Schirén har startat upp ytterligare en blogg (förutom Komikas) där han skriver rent allmänt om seriesverige från sitt alldeles egna perspektiv.

Det börjar bli ett par stycken nu.

Ny svensk serieblogg

Jag hittade via Stef Gaines till Inkdummy som är skriven av en kvinnlig Hoforselev. Jag måste säga att jag roas rätt rejält av slakten av heliga kor som hon utsatt seriesverige för. Först hoppar hon på Serifrämjandets forum och påpekar att hon inte känner sig välkommen där och nu senast Galago.

Jag måste säga att hon verkligen är uppfriskande nu förväntar jag mig bara att hon skall producera serier om är lika bra som hennes blogg.