Staffars Seriers Blog

19 oktober 2004

Vem sur?

När jag läste igenom min förra post så känns den verkligen negativt. Staffar pekade dessutom ut att mina åsikter om Miracleman låter betydligt mer snobbigt än vad den egentligen är. Det är inte så att jag tycker det är tråkigt att den åter kommer samlad och att vi äntligen kan få läsa slutet på Gaimans historia, utan det som är tråkigt är att jag i de senaste katalogerna har noterat att bland det som verkar intressantast och som förlagen hypar är återutgivning av 80- och 90-talsserier. Jag menar American Flagg var ju till och med på omslaget av Previews nyligen.

När jag skriver att jag saknar nya idéer så är det utifrån det faktum att det i år inte har kommit en ny serietidning som fått mig att säga "Gud, va serier kan vara fantastiska" utan det är tidningar som varit gång i över ett år såsom Fables, Gotham Central, Queen & Country och True Story Swear to God som ger mig en kick som läsare. I år är det två mangor som verkligen gett mig den upplevelsen, (Hikaru nô Go och Maniac Road) men när det gäller manga så är det balanseras tyvärr det hela att det kommer så enormt mycket just nu att det känns som om man får skifta väldigt mycket sand för att komma åt guldkornen, men när man väl finner dom så är det å andra sidan väl värt mödan.

Till viss del så kan detta vara en följd av överflödets förbannelse, som anställd i seriebutik så är jag tvungen att läsa igenom alltför många serier som jag inte skulle läsa av eget val men som jag känner att jag är tvungen att läsa för att kunna göra mitt jobb ordentligt. Men jag tror också att det har att göra med den omställning till bokekonomi som den amerikanska seriebranshen håller på att göra. Som ett exempel kan vi ta Alex Robinson som gjorde den mycket bra Box Office Poison. Tidigare så gav han ut sin serie som en serietidning som kom varannan månad eller så i 20 nummer+ innan hela serien samlades i jättetjockt album vilket gav en regelbunden fix. Hans nästa projekt däremot så kommer att komma som album direkt vilket innebär att under två, tre år så kommer det inte några serier av en serieskapare som jag tycker mycket om. Då han inte är ensam om att den utveckligen så innebär det att det känns som det är en dipp i utgivningen av nya bra serier trots att vi egentligen bara har skjutit det på framtiden.