Staffars Seriers Blog: Årskrönika 2009: Staffans genomgång av engelspråkiga serier

01 mars 2010

Årskrönika 2009: Staffans genomgång av engelspråkiga serier


För att göra det här fantastiska serieåret lite rättvisa så har jag delat upp min lista i tre delar. Först ut är min tio i topp-lista över  kompletta verk. Därefter kommer en lista över de mangaserier som jag uppskattat mest under åren.Slutligen en betraktelse över det svenska serieåret (som jag kommer ihåg det)

Jag väljer att bryta ut fortsättningsmangorna beror på att de har en tendens att bli rätt långa vilket är svårt att få in under kompletta verk. Det gör att det blir mer resan som är poängen än totalupplevelsen. Att jag gör en betraktelse över svenska serieåret snarare än en topplista beror ärligt talat på att jag inte tycker om att ranka bekanta (och icke-bekanta). Det är en mängd serietecknare som jag träffar och det känns helt enkelt lite obehagligt att ranka deras verk.

2009 kommer nog att gå till historien som ett av de bästa serieåren under modern tid. Väl i klass med det legendariska 1986 då både Watchmen och Dark Knight Returns kom ut. Även det svenska serieåret var riktigt bra men jag kommer att återkomma med en egen bloggpostning om det.


Engelskspråkigt


1. Asterios Polyp av David Mazzuchelli

Det här var nog den största läsupplevelsen för mig. Återkomsten av David Mazzuchelli till seriemediet fick mig inte bara att glädjas över att en gammal favorittecknare gör serier igen utan att han även realiserade den stora potential som man kände att han hade inom sig. Visst, man kan diskuttera om inte själva grundhistorien är lite banal men det står sig slätt mot det berättartekniska fyrverkeri som slår emot en.


2. A Drifting Life av Yoshihiro Tatsumi

Ytligt betraktat så är detta ett självbiografiskt verk om en mangaskapares uppväxt. Tatsumi väver dock in en berättelse om hur Japan återfick självförtroendet efter andra världskriget samt lite av mangans historia i det på ett sätt som fick en hel del bitar att falla på plats för mig. Tyvärr slutar den lite för tidigt då jag gärna hade läst lite mer om vad det var som fick honom att bli desillusionerad på mangavärlden.

3. Swallow Me Whole av Nate Powell

En av de klara blixtarna från himmelen det här året. Jag skall villigt erkänna att jag inte hade koll på vem Nate Powell var när året började men nu är han helt klart ett namn som jag kommer att med spänning följa. Det här originalalbumet om en tjej med vanföreställningar är inte bara känsligt berättat utan även väldigt stilsäkert tecknat. Flickans ångestdrömmar blir väldigt konkreta och väldigt trovärdiga i Powells teckningar.

4. Stitches av David Small

Den andra klara blixten från klar himmel. Ett debutantverk även om det känns lite fel att kalla någon för debutant som jobbat som barnboksillustratör hela sitt liv. Även detta är väldigt stilsäkert berättat självbiografiskt verk om ett argt barn och föräldrar som förvärrar saker genom att inte berätta vad som orsakat barnet dess handikapp. Det här seriealbumet är väl i gränstrakten av ett terapiarbete men eftersom Small är en rätt begåvad berättare så är allt sett genom en konstnärs ögon. Föräldrarna förblir rätt otydliga (och albumet växer med det) och man förstår aldrig varför de valt att göra som de gjort men det är heller inte det intressanta med historian. Det är däremot hur huvudpersonen kämpar med sin ilska och besvikelse.

5. Moyasimon - Tales of Agriculture Bk 1 av Masayuki Ishikawa

Efter lite allvarsamma titlar så kommer den första rena humorserien. Denna manga handlar om en nybliven lantbruksuniversitetsstudent som har en väldigt udda förmåga. Han kan se bakterier (de ser ungefär ut som dammvarelserna i Miyazakis filmer). På lantbruksuniversitet så tar en galen professor och hans om möjligt ännu galnare assistent hand om studenten. Dessa två galningar är ytterst förtjust i jäst mat (typ surströmming) och ser hans förmåga som en möjlighet att utveckla nya underbart stinkande maträtter. Japansk vansinneshumor när den är som allra roligast.

6. Miss Don't Touch Me av Hubert & Karascoet

En väldigt trevlig bekantskap från Europa. När jag först läste om det här albumet så förväntade jag mig en fransk gubbsjuk historia med mycket bara bröst men vad jag fick var ett väldigt bra kriminaldrama med trevlig tidskänsla. Handlingen lite kort: ung pryd flickas syster blir mördad och tvingar henne att söka jobb på en bordell vilket ger henne möjlighet att reda ut fallet. Som sagt hög på kriminaldramat och låg på snuskigheter.

7. Incognito av Ed Brubaker, Sean Phillips

Det här känns som en uppföljare till deras tidigare serie Sleeper. Om den handlade om en hjälte under cover i en skurkvärld så handlar Incognito om en skurk som finns i vittnesskydd. Det jag verkligen uppskattar med Brubakers och Phillips superhjälteserie är att alla element i genren finns där men vad som berättas är ett klassiskt kriminaldrama. Det gör att stilen och känslan känns väldigt mycket mognare än vad superhjälteserier vanligtvis gör.

8. A Distant Neighborhood Bk 1 av Jiro Tanaguchi

En medelålders man reser tillbaka till sin ungdom med sitt minne fortfarande intakt.Väl där tar han och dels utnyttjar sitt vuxna kunnande för att vinna respekt hos sina ungdomskamrater men också för att försöka förstå och förhindra att hans far lämnade familjen. Det hela är känns som en rätt trovärdigt berättad historia där jag uppskattar finliret i detaljerna. Huvudpersonen har lätt för engelska i skolan eftersom han varit tvungen att använda de kunskaperna i sitt vuxna liv men däremot klarar han inte riktigt matten som är sådant som han inte använt. Skall jag jämföra den här serien med något blir det närmaste hans egen Walking Man om en man som bara går runt i sitt bostadsområde och noterar saker.

9. Dan Dare Omnibus av Garth Ennis, Chris Western

Garth Ennis får chansen att uppdatera en klassisk brittisk sf-hjälte och gör det med bravur. Dan Dare blir i Ennis händer den sista utposten för det brittiska imperiet. Allt han har stridit för har förvanskats av politiker och dylika fän. Trots det så tar han upp strålpistolen en sista gång när hans gamle ärkenemisis dyker upp igen. Väldigt brittisk "stiff upper lip"-känsla genom hela det här albumet.

10. Mouse Guard Winter 1152 av David Petersen

En av de senaste årens stora favoriter här på Staffars Serier. En möss-fantasy som behåller mycket från djurvärlden och som dessutom kryddar den med stora bitar trovärdig medeltid. Nåja, fantasyinslagen finns där. Dessutom väldigt detaljerat tecknat.

Hedersomnämnande:

Just utanför top tio hittar vi: Bayou, Green Lantern/Blackest Night, Criminal,

Album som förmodligen hade haft en stor chans platsa på listan om jag bara hade läst dom:
Footnotes in Gaza av Joe Sacco, George Sprott av Seth, Book of Genesis av Robert Crumb samt Logicomix av Apostolos Doxiadis; Christos Papadimitriou

Manga

Ovanstående lista består huvudsakligen av enskilda kompletta verk med ett par som är fortsättningsserier. När det gäller manga är dock tumregeln länge serier. Här mina fem största favoriter bland de mangor som publicerades med mer än ett album under 2009.

1. Pluto av Naoki Urasawa, Takashi Nafasaki

Den här historien är baserad på en Astro Boy-historia av Tezuka. Vad Urasawa gör är att utöka historien och göra den lite mer vuxen. Astro Boy är i grund och botten ett sagoäventyr medan Pluto är en tät thriller. Dessutom kan man läsa in allegorier om Irak-kriget om man så vill i historien.

2. Oishinbo av Akira Hanasaki, Tetsu Kariya

Hur tusan bryter man upp en matlagningsmanga som publicerats i mer än 20 år för publicering i ett annat land? Viz löste det väldigt smidigt genom att delvis strunta i kronologin och i stället fokusera på ett tema per album. Genom det fick vi oss till livs del japansk matlagningsfilosofi och dels så fick vi se hur ett förhållande växer fram. Jag tror den kombinationen var det som verkligen fick mig att fastna för serien i fråga.

3. 20th Century Boys av Naoki Urasawa, Takashi Nagasaki

Den andra mangaserien av Urasawa på listan! Börjar betydligt långsammare än Pluto vilket gör att den hamnar längre ned på listan. Handligen går kortfattat ut på att en organisation håller på att ta över världen och det är kopplat till en historia som ett gäng pojkar skrev i sin barndom. Barndomsskildringarna var det som jag initialt tyckte bäst om men nu när man kommit en bit i historien så föredrar jag nog den egentliga handlingen.

4. Yotsutba&! av Kiyohiko Azuma

Egentligen rankar jag den här som den absolut bästa manga som översatts problemet är bara att den bytt förlag och den nya översättningen är betydligt barnsligare i tonen och har för mycket fan-översättningskaraktär dvs det är viktigare att personerna tilltalar varandra på korrekt japanskt sätt än vad som låter bra på engelska. Så därför är detta inte nummer ett utan bara nummer 4 under 2009.

5. Hikaru No Go av Yumi Hotta

En manga om att spela Go som nådde sin kulmen under 2009. Enkel historia som ur Buster. Pojke får gobräde av sin farfar som visar innehålla ett spöke som lär honom spela Go. Oerhört charmigt berättat och det är trevligt att den stora rivalen är inte någon ondskefull individ utan bara någon som är väldigt duktig och som det gäller att nå fram till och ta sig förbi.

Manga som jag inte läst men borde passat in i min smak: Children of the Sea, What a Wonderful World

Väl mött om två veckor då jag tänker gå igenom svenska album./Staffan


/Staffan