Vilket fick flera serietecknare att be mig utveckla vad jag menade och detta blogginlägg är ett svar på den frågan. Ursprunget till twittret var att jag försökte beställa om ett par av nyutgåvan av Franquins Spirou-album och några av Asterix-albumen och fick reda på att de var ur tryck och inga planer fanns att trycka om dom. Något som gör mig oerhört frustrerad då detta är serier som konstant säljer för oss och när det gäller Spirou-albumen har de inte varit ute särskilt länge, knappt ett år för åtminstone ett av albumen om jag kommer ihåg rätt.
Följaktligen så kom jag fram till att Egmont (som ger ut båda dessa serier) ger numer ut album som om de vore serietidningar dvs tryck en gång och sedan gå vidare vilket jag tycker är lite läskigt när det gäller serier med lång livstid som serieklassikerna Asterix och Spirou man kan jämföra med vad Bonnier gör med Tintin där alla albumen hålls i tryck och man kan vara relativt trygg i tanken att det kommer att komma nyupplagor av slutsålda album.
Jag skulle vilja hävda att Egmonts oförmåga till samma agerande kommer av två saker. Först och främst så har de en kultur av korttidstänk av slaget snabba tidningar på det som är hett här och nu. Kommer det en storfilm som man kan göra en tidning på låt oss bränna av lite här och nu och sedan är det bra. Det andra problemet är att de numer gör saker på projektbasis vilket gör att det inte finns någon som kan titta på försäljningen och se att det finns ett större behov än vad de först antog så det kommer inte nyupplagor. För att återgå till Franquin så trycktes Gaston-boxen i alldeles för liten upplaga (vi köpte upp alla som distributören hade och har därför kvar ett fåtal ex) och den har inte kommit i nyupplaga trots att de hade kunnat sälja det dubbla antalet.
Ett annat exempel är svenska Watchmen-albumet. Det var också ett album som trycktes i en upplaga och sedan försvann precis som senaste numret av Kalle Anka & Co. Vi har ett antal personer som frågat efter det hos oss. Även det sålde slut på ungefär ett år.
Nu är jag inte naiv nog till att tro att det kommer att ändra sig. Egmont är besatt av låga kostnader och att anställa någon som på lång sikt bygger upp en backlist bestående av album som långsamt tickar på är nog alldeles för kostsamt med hänseende till täckningsbidrag och andra kostnader. Därför häver jag ur mig gnäll på Twitter, vad skall man annars ha twitter till om inte till att gnälla. Hoppas ni serietecknare tyckte att jag utvecklade det hela tillräckligt annars får vi ta en svängom till.
