Min sammanfattning av serieåret 2010

Jag hade först tänkt strunta i det här men så blev jag utmanad av Johannes Klennell på Galago och föll till föga. Det har dock krävt lite tid att få ihop listan för enligt min mening har 2010 varit ett skitår när det gäller den amerikanska serieutgivningen (som är det som butiken lever på).

De amerikanska ljusglimtarna under 2010 


Beast of Burden av Evan Dorkin och Jill Thompson. Hundar möter Hellboy kan man kan säga att det här är. Har iofs publicerats kortare historier under en längre tid men första albumet kom i år och det var en glädjespridare av guds nåd.

Dark Rain A New Orleans Story av Mat Johnson och Simon Gane var ett väldigt lyckat originalalbum från Vertigo. Ett år när Vertigo Crime spred dynga omkring sig (håll er till en genre, idioter) så var det otroligt trevligt att läsa en bra deckare satt i en intressant miljö (New Orleans under Katarina)

Stumptown av Greg Rucka och Matthew Southworth ännu en deckare.  Den här gången en kvinnlig privatdeckare i Ruckas hemstad Portland. Tror detta var den enda av mina favoriter som jag följde som serietidning. Hårdkokt på ett bra sätt, bra miljöskildringar och bra stämning rent allmänt. Mer sådant tack.

Unwritten av Mike Carey och Peter Gross. Om inte den här blir Vertigos nästa storsäljare så är det något fel på världen. Gav mig en enorm kick och påminde när Vertigo var så här bra på nästan alla sina titlar.

Unsinkable Walker Bean av Aaron Renier En amerikan gör en serie i stil med Trondheim/Sfar/Blain och gör det riktigt, riktigt bra.

Hedersomnämnande: Den amerikanska utgivningen av bra franska serier som Adele och Miss don't touch me fortsätter, det kommer många bra klassiska dagspresserier i fantastiska utgåvor, samma sak med vuxenmangor, riktiga bokförlags fortsatta intresse av kvalitetsserier är riktigt skoj.


Bra start mer sådant


X'ed Out av Charles Burns Tintin möter Black Hole, Hade det varit fler sidor och inte minst en betydligt mer avslutad historia hade det här varit årets album. Men nu är det väldigt uppenbart bara en första del och vi vet inte riktigt hur det utvecklas.

Uppskovet av Gibrat. Jag tror det här är det album från Albumförlaget som jag tyckt bäst om och skulle gärna se mer i samma stil. Det skiljer sig en del från förlagets övriga utgivning i så måtto att det är ett vuxenseriealbum och inte en kommersiell äventyrsserie. Jag skulle nog gå så långt att jag hävdar att det påminner om något som kunde ha publicerats i Epix och det är ett gott betyg.


Bästa manga
Bunny Drop av Yumi Unita, har beskrivit den här som en inte fullt så humoristisk Yotsuba. Älskar den rätt melankoliska tonen i den här serien. Är inte helt såld på mysteriet med mamman vill se mer av den nyblivna pappans vardag.


Twin Spica av Kou Yaginuma SF-serie om ett återupptaget rymdprogram och inte minst studenterna som befolkar programmet. Jag får en hel del vibbar av Planetes om någon kommer ihåg den gamla serien.


Bästa serien översatt till svenska
Lou av Julien Neel, Upptäckte den här lagom till SPX och har försökt sälja på den på alla som söker serier för flickor. Humoriskt, varm och med mina personporträtt av en 10-årig flicka och hennes mor.


Bästa svenska seriealbum
Jag gillade Sofia Olssons Hetero i Hägersten väldigt mycket. Tyckte det var otroligt kul att Theos ockulta mysterier- de förlorade sidornas bok använde Skeviksborna i sin historia. Mjau av Natalia Batista var en trevlig bekanskap som jag gärna ser mer av. Jag glömmer med största sannolikhet mängder av bra svenska serier som kom ut under 2010 för vilket jag ber om ursäkt om.


Har inte läst ännu
Om någon vrålar i skogen av Malin Biller. Skäms lite att jag haft den här liggande sedan SPX, skyller på att den varit nedpackad i en flyttkartong sedan dess. Special Exits av Joyce Farmer. Kom in strax innan jul och verkar vara väldigt bra. Viktor Kasparssons makabra mysterier av Daniel Gustafsson dök upp från albumförlaget i mellandagarna och det ser otroligt underhållande ut.


Årets seriehändelse
Det var nog att få dela bås med Guy Deslisle under SPX önskar bara jag hade haft koll på att han inte hade haft med sig några böcker. Hade kunnat sälja multum i så fall. Otroligt trevlig var han i alla fall och generös mot de fans som fick en liten möjlighet till att få något signerat.


Förhoppningar för 2011
Två seriealbum som jag ser väldigt mycket fram emot är Paying for it av Chester Brown och Habibi av Craig Thompson. Jag hoppas så att Utopi Magasin blir en succé vi behöver fler kvalitetstidningar för serier. För butikens del så hoppas jag på att vi lyckats öka försäljningen en del och att vi lyckas med ett par event (bl.a. ett i samarbete med Serieteket)

Farhågor för 2011
Den amerikanska seriebranschen begår kollektivt självmord dels pga  jakten efter digitala kunder som inte riktigt finns ännu men ännu mer pga av den usla standarden på månadsunderhållning som serierna stod för under 2010. Fler bra serier, tack.

God Jul

Vi här på Staffars Serier vill önska alla våra kunder en riktigt God Jul redan nu. Har ni ännu inte köpt era sista julklappar så har vi öppet till kl 20 i dag den 23.e annars så håller vi stängt under julhelgen och öppnar igen måndagen den 27:e december.

Läsecirkeln 16/12 inställd

På grund av en oväntad julkonsert med min bonusdotter som krockar med med läsecirkeln så ställer jag inte träffen den  16/12 vi skjuter på den till mitten av januari.  Preliminärt den 20/1.


Jag har börjat fila på vårprogrammet och det blir lite av en mangatema till en början. Vi kommer att ha Bunny Drop i februari och Tezukas vuxenseriereromaner i mars. Därefter har jag inte bestämt mig utan är öppen för förslag. Vore kul med en klassisk fransk/belgisk serie att diskutera men jag kan inte riktigt bestämma för vilken. Svenskt är också på tapeten. Kanske första numret av Utopi från Kolik?

Namn i superhjälteserier betyder så mycket

P3Kultur har en lovvärd satsning på att försöka skapa en seriös svensk superhjälteserie vars arbete du kan kan följa både på deras sajt och och på kulturkonsumtionsbloggen. Det är ett deltagarprojekt där lyssnare och fans får teckna och skapa från ett bildmanus (som du hittar här). Det är ett jättekul initiativ och jag gillar verkligen anslaget att försöka skapa en seriös (eller trovärdig) svensk superhjälteserie. Tyvärr balanserar genren väldigt nära parodins värld där det fantasifulla inslaget tar klivet över och blir lite smått löjligt. Därför är det viktigt att man etablerar en trovärdig värld som bör ligga nära vår egen men med några fantasifulla element som skapar en känsla av att allt är möjligt. När världen väl är etablerad kan man sen ha roligt i den och fylla ut den med ännu mer fantasifulla hjältar och skurkar).

Vad gäller namnen så bör de säga något om hjälten utan att vara för uppenbara. Peter David, i en av sina krönikor, berättade en gång en fantastisk historia om hur stötte på ett superhjältenamn i Aquaman när han var liten som han inte förstod så han tog och frågade sin pappa. Pappan bara log och hänvisade uppslagsverket varpå unge herr David slog upp och fann att det var namnet på en djuphavsgrav. Plötsligt fick figuren både djup och kontext. Mot detta satte han Erik Larsens "Gud vad jobbigt, jag döper en dykare till dykarn, så vet folk vad det är" (lätt omskrivet).

Med den anekdoten i minnet så tänkte jag ta och gå igenom de superhjältenamn som P3Kultur valt till sina namn och min ryggradsreaktion. Lite för att visa på hur svårt det är att få till det trovärdiga.


Järnmannen
Jag gillar mycket av det som bildmanuset berättar om ursprunget till figuren. Kopplingen till gruvor och Norrland är klockren för en svensk hjälte men tyvärr är väl namnet lite för uppenbart och oinspirerat.  Jag tror att det hade varit bättre att döpa honom efter en gruva eller kanske en specifik gruvort eller legendarisk gruvarbetare. Fast det är kanske lite navelskåderi, namnet är inte dåligt det kunde bara säga lite mer.

En svensk tiger
Här saknas något, En svensk tiger låter som det  som kommer efter huvudnamnet (som t.ex. Daredevil - the man without fear).  Dessutom funkar det inte att säga högt, Tänkt dig i ett slagsmåls där någon ropar - "En svensk tiger- se upp!" Med tanke på den bakgrund som beskrivs (och som man kanske kan tänja till att inkludera underrättelseverksamhet) så kanske Lokatten fungera. Dessutom så roas jag av Lokatten - en svensk tiger. Skulle nog vara att gå till överdrift att göra honom stum...


Göttmosarn 
Ok, den här hatar jag akut. Detta är något som skulle passa en figur i Kapten Stofil (eller Mad om för er som är över 40).

Myggan
Till skillnad från ovanstående så gillar jag detta. Det knyter an till en svensk smeknamnstradition och namnet implicerar dels en blodsugare, dels något som irriterar och aldrig försvinner bort plus att det klassiska att personen kan vara antitesen sitt namn (tänk Anders "Lillen" Eklund).

Pilgiftsgrodan
Även den här figuren har en väl fungerande bakgrundshistoria men jag är inte riktigt helt sålt på namnet. Dels så är alla superhjältenamn med groda i sig automatiskt töntiga dels så är det inte något som direkt rullar av tungan snabbt. Hade kanske varit en idé om att använda det latinska namnet - Dendrobates. Det ger en lite exotisk touch och låter lite mer skräckinjagande än pilgiftsgrodan som dessutom är små gulliga varelser.

Byrokraten
Ett lovvärt försök till anpassning till en svensk verklighet och hade detta varit skrivet av Bo Baldersson (eller återigen Kapten Stofil) så hade det suttit som en smeck men nu hade det behövs skruvas till lite mer. Inte minst för att byråkratväldet numer verkar ha flyttat till Bryssel. Möjligen om man tänjer ursprungshistorien till en Oracle-variant kan det funka men annars, nej.
 
Apropå Kapten Stofil så är jag lite imponerad över hur väl de har lyckats försvenska namnen som de använder. Det är rätt uppenbart för mig att Joakim Lindengren och David Nessle tar sitt avstamp i DCs (och kanske mer specifikt Justice League) Silver Age-historier men att de översatt dom till sin egen verklighet. Figurerna heter Kapten Stofil, Lädernuckan och Den maskerade proggaren vilket jag aldrig skulle trott fungera om jag bara fick det kallt men i ett humoriskt sammanhang får de oväntad tyngd och trovärdighet vilket jag lyfter min hatt för.

Godbitar från de senaste leveranserna

Missade förra veckan men det var så lite den här veckan att jag slår ihop två veckor till en. Först ut är den tjocka serieromanen Ayako av Osamu Tezuka. För en gångs skulle tänker jag inte lägga upp omslaget då jag finner det lite för spekulativt och missvisande för den bit jag hunnit läsa. Serien utspelar sig till en början 1949 med den hemvändande krigsfången Jiro och hur hans mottags av hans familj. Ayako refererar till den "syster" som tillkommit under åren han varit borta och som är en familjehemlighet. Det är lite häftigt att tänka sig att Tezuka gjorde inte bara mogna vuxenserier utan även serieromaner redan 1972.  Håller fortsättningen samma nivå som inledningen kommer det här att rankas högt på min Tezuka-lista.

Så har den äntligen kommit ut, Planetary Bk 4. Denna serie som 10 år sedan var bland det häftigaste som kom ut för att sedan dras med en massa förseningar och väldigt få förklaringar om varför. Jag måste säga att det känns lite som ett anti-klimax. Vad som skulle vara en höjdpunkt har genom tidens tand förvandlats till ett "tja, nu får jag äntligen läsa klart den". Fast det är klart, nu har jag en anledning att läsa om hela serien i sin helhet och förhoppningsvis komma in i serien igen. Hoppas alla ni som frågat efter den är lite mer entusiastiska eller har ni också tappat intresset?

Vad som är kul däremot är att är att Burma Chronicles äntligen kommer i mjukpärmsutgåva. Guy Deslisle intressanta reseessä om sitt år i militärdiktaturens rike.  Jag rankar den här nästan lika högt som Pyongyang men det är mer för att Nordkorea är ett mer fascinerande land än Burma än berättarmässigt. Faktum är nog att Deslisle är en bättre berättare i Burma Chronicles då han är betydligt mer medveten om vad han gör.

Om vi går vidare till föregående vecka så dominerar fransmännen den med två fantastiska böcker. Dels så har vi uppföljaren till en av mina stora favoriter 2009, Miss Don't Touch Me Bk 2. Om den första boken använde bordellmiljön som bekväm referenspunkt för den kriminalhistoria som den berättar så utspelar sig Bk 2 betydligt mer i bordellvärlden. Det är en imponerande stark uppföljare som Hubert och Karascoet har åstadkommit. Jag är beredd att säga att den är minst lika bra som den första vilket förvånade mitt blaséjag som tenderar att allt för oftast känna mer av samma sak är lite ospännande. Gillar du Paris ca 1910 och kostymdramer är detta definitivt boken för dig.

Det andra stora franska albumet är Fantagraphics utgåva av Jacques Tardis klassiska Adele Bk  01 Pterror Over Paris.., som innehåller de två första albumen i Adéle-serien. Detta är en utgåva av serien som visar mycket respekt för ursprungsmaterialet och är fantastiskt snygg. Adele Nestor Burma är en av serievärldens stora hjältinnor och det är oerhört synd att Luc Bessons Adele-film inte kommer gå upp på svenska biografer.

Internetfenomenet Felica Days The Guild blev en miniserie från Dark Horse som samlats i ett album. Tyvärr lite kort men gillar du hennes webbisoder och följer den slavisk på X-box live så är detta ett väldigt givet köp.

Slutligen så vill jag uppmärksamma er på att vi fått in den gigantiska Krazy Kat Celebrations of Sundays som återtrycker ett hyfsat stort urval av Krazy Kat.-söndagssidor i samma storlek som serien först publicerades i. Albumet är alltså nästan en meter hög, helt otroligt att förlag klarar av att göra sådana enorma satsningar. Dessutom finns det fler böcker i samma gigantiska format från förlaget, bl.a. Gasoline Alley.

Allt finns som vanligt inlagt i shoppens nyinkommet-sida.