Namn i superhjälteserier betyder så mycket

P3Kultur har en lovvärd satsning på att försöka skapa en seriös svensk superhjälteserie vars arbete du kan kan följa både på deras sajt och och på kulturkonsumtionsbloggen. Det är ett deltagarprojekt där lyssnare och fans får teckna och skapa från ett bildmanus (som du hittar här). Det är ett jättekul initiativ och jag gillar verkligen anslaget att försöka skapa en seriös (eller trovärdig) svensk superhjälteserie. Tyvärr balanserar genren väldigt nära parodins värld där det fantasifulla inslaget tar klivet över och blir lite smått löjligt. Därför är det viktigt att man etablerar en trovärdig värld som bör ligga nära vår egen men med några fantasifulla element som skapar en känsla av att allt är möjligt. När världen väl är etablerad kan man sen ha roligt i den och fylla ut den med ännu mer fantasifulla hjältar och skurkar).

Vad gäller namnen så bör de säga något om hjälten utan att vara för uppenbara. Peter David, i en av sina krönikor, berättade en gång en fantastisk historia om hur stötte på ett superhjältenamn i Aquaman när han var liten som han inte förstod så han tog och frågade sin pappa. Pappan bara log och hänvisade uppslagsverket varpå unge herr David slog upp och fann att det var namnet på en djuphavsgrav. Plötsligt fick figuren både djup och kontext. Mot detta satte han Erik Larsens "Gud vad jobbigt, jag döper en dykare till dykarn, så vet folk vad det är" (lätt omskrivet).

Med den anekdoten i minnet så tänkte jag ta och gå igenom de superhjältenamn som P3Kultur valt till sina namn och min ryggradsreaktion. Lite för att visa på hur svårt det är att få till det trovärdiga.


Järnmannen
Jag gillar mycket av det som bildmanuset berättar om ursprunget till figuren. Kopplingen till gruvor och Norrland är klockren för en svensk hjälte men tyvärr är väl namnet lite för uppenbart och oinspirerat.  Jag tror att det hade varit bättre att döpa honom efter en gruva eller kanske en specifik gruvort eller legendarisk gruvarbetare. Fast det är kanske lite navelskåderi, namnet är inte dåligt det kunde bara säga lite mer.

En svensk tiger
Här saknas något, En svensk tiger låter som det  som kommer efter huvudnamnet (som t.ex. Daredevil - the man without fear).  Dessutom funkar det inte att säga högt, Tänkt dig i ett slagsmåls där någon ropar - "En svensk tiger- se upp!" Med tanke på den bakgrund som beskrivs (och som man kanske kan tänja till att inkludera underrättelseverksamhet) så kanske Lokatten fungera. Dessutom så roas jag av Lokatten - en svensk tiger. Skulle nog vara att gå till överdrift att göra honom stum...


Göttmosarn 
Ok, den här hatar jag akut. Detta är något som skulle passa en figur i Kapten Stofil (eller Mad om för er som är över 40).

Myggan
Till skillnad från ovanstående så gillar jag detta. Det knyter an till en svensk smeknamnstradition och namnet implicerar dels en blodsugare, dels något som irriterar och aldrig försvinner bort plus att det klassiska att personen kan vara antitesen sitt namn (tänk Anders "Lillen" Eklund).

Pilgiftsgrodan
Även den här figuren har en väl fungerande bakgrundshistoria men jag är inte riktigt helt sålt på namnet. Dels så är alla superhjältenamn med groda i sig automatiskt töntiga dels så är det inte något som direkt rullar av tungan snabbt. Hade kanske varit en idé om att använda det latinska namnet - Dendrobates. Det ger en lite exotisk touch och låter lite mer skräckinjagande än pilgiftsgrodan som dessutom är små gulliga varelser.

Byrokraten
Ett lovvärt försök till anpassning till en svensk verklighet och hade detta varit skrivet av Bo Baldersson (eller återigen Kapten Stofil) så hade det suttit som en smeck men nu hade det behövs skruvas till lite mer. Inte minst för att byråkratväldet numer verkar ha flyttat till Bryssel. Möjligen om man tänjer ursprungshistorien till en Oracle-variant kan det funka men annars, nej.
 
Apropå Kapten Stofil så är jag lite imponerad över hur väl de har lyckats försvenska namnen som de använder. Det är rätt uppenbart för mig att Joakim Lindengren och David Nessle tar sitt avstamp i DCs (och kanske mer specifikt Justice League) Silver Age-historier men att de översatt dom till sin egen verklighet. Figurerna heter Kapten Stofil, Lädernuckan och Den maskerade proggaren vilket jag aldrig skulle trott fungera om jag bara fick det kallt men i ett humoriskt sammanhang får de oväntad tyngd och trovärdighet vilket jag lyfter min hatt för.