Thente, mer fan än kritiker när det kommer till serier?

Jonas Thente har en serie småartiklar/-notiser just nu i DN under titeln Svenska bilder. Där han tar och tipsar om "Svensk seriekonst". Lovvärt initativ och som alltid bra när stora tidningar tar sig an serier på ett positivt sätt men samtidigt är det något som skaver när jag läser texterna. Kanske är det det pretentiösa anslaget i ordet "seriekonst" (förmodligen rubriksättarens fel), kanske är det min önskan att det skulle vara mer lite längre texter med djup som jag läser snarare än serietips som ligger på min egen nivå och som jag gör varje dag.

Än så länge är det två stycken tips som kommit upp på deras sajt. Först ut är Benjamin Stengårds Ur djupen ropar jag till dig. Av någon anledning pratar Thente lika mycket om Psaltaren som om själva albumet. Vi hade inne en kund i går som blev intresserad av boken efter att ha läst tipset men som grymt besviken över att verket inte var mer som det alluderades till i texten.

I det andra tipset om Gängkrig 145. Är en bättre text än den första, ämnet verkar ligga närmare hjärtat än Stengårds serie och här hittar jag en mening som får bitarna att falla på plats för mig. Thente skriver:

...även om vi är långt från amerikanska mästerverk som ”100 Bullets” och ”The Losers”.

Mycket bra kan sägas om dessa två serier men att upphöjas till mästerverk av en av sveriges mest uppburna litteraturkritiker är att gå för långt. De ligger snarare snäppet under mästerverk som det allra mesta av god underhållningslitteratur (The Losers kanske snäppet lägre än då. Den är inte dålig men det finns en anledning att vi inte håller den i lager). Dessa två exempel på vad som räknas som mästerverk i seriefrom får mig att se seriefanet snarare än den seriösa kritikern. Inget ont i det, seriefans är jätteviktiga för att sprida god seriekultur och läsupplevelser men därmed hittar jag det som skaver i texterna hos mig. Lite synd för jag hade gärna läst något som fått mig att se mer i serier jag har läst.