Årskrönika 2009: Simon från Simon Säger

Först ut är Simon som skriver min svenska favoritblogg om serier. Simon Säger

Årskrönika

Eller för att vara mer specifik, vad jag tyckte om nyutgivna serier under året :-)

Twitterversionen: 2009 var ett av de bästa åren för nya amerikanska serier någonsin.

Ok, nu när det är avklarat så kan jag grotta ner mig i detaljerna och försöka förklara varför jag tycker att 2009 var så bra för mig som serieläsare.

Jag har berört det lite på min blogg tidigare, men jag vill återigen trycka på att det känts som om seriemediet nu är i princip accepterat i kulturvärlden. Artiklar à la "Serier: Inte längre bara för barn!" har lyst med sin frånvaro, och i dess ställe har vi fått recensioner av serier i alla slags tidningar som helt sonika har recenserat en bok. Det vill säga att det är fråga om en serie har inte setts som någonting märkvärdigt i sig utan bara ett datum för boken i fråga bland alla andra. Och det, skulle jag vilja hävda, är det allra bästa tecknet på acceptans.

En tydlig trend som bitvis hör ihop med den tidigare nämnda är också att flera av de intressantaste serierna inte längre utkommer på serieförlag, som Asterios Polyp (Pantheon) och Stitches (Norton). En möjlig nackdel med det är att serieförlagen riskerar att bli av med sina bästsäljare och därför inte längre kan använda de pengarna för att finansiera den smalare delen av sin utgivning, men på det stora hela ser jag det som en nyttig utveckling.

En annan trend är att det var ett mycket starkt år framförallt för den realistiska serien, inbegripet biografier. Min egen smak drar lite åt fantastiken vilket kommer märkas i titlarna jag nämner här nedan, men om jag istället för en helt personlig krönika skulle skrivet en där jag listade de serier som jag anser ha objektivt (om det nu kan sägas) högst kvalitet skulle det krylla av realism.

Vad fick då mig att bli glad i år?

Det finns så mycket att rekommendera att jag garanterat kommer att glömma hälften, men låt mig gräva i minnet och bland mina recensioner för att se vad som satt sig starkast i minnet… I någon slags kronologisk ordning, dvs den ordning jag råkat skaffa böckerna:

RASL: Jeff Smiths nya serie RASL kom ut med sin första samling i början på året. Istället för allålders fantasy är det här mer vuxen science fiktion, och jag hoppas verkligen att Smith kommer att ro iland det här för hittills är det mycket lovande.

All Star Superman: Den avslutande inbundna volymen dök upp februari, och jag står fortfarande fast vid att det här nog är den bästa Stålmannenhistorian man kan hitta. Alan Moores "Whatever Happened to the Man of Tomorrow?" (som också kom ut i en inbunden utgåva i år) är väl så bra, men den kräver å andra sidan att man läst alldeles för mycket Swanderson-historier än vad som är nyttigt.

Britten & Brülightly: Formellt sett kom den ut förra året, men jag tar med den ändå eftersom 1. Jag köpte den först i år, och 2. Det är i år denna underliga noir-historia med en gammal tepåse i ena titelrollen uppmärksammats på bredare front. En mycket lovande debut, och jag ser fram mot fler album från Berrys penna.

George Sprott: Liksom förra årets Wimbledon Green gav Seth ut ett album under sommaren med en serie som inte kommer från hans vanliga serietidning Palookaville, och liksom Wimbledon Green är George Sprott en betydligt intressantare serie än det Seth pysslar med i Palookaville. Återigen en pseudo-dokumentär är George Sprott mindre lekfull och mer allvarlig än sin föregångare, men väl så bra. Jag hoppas Seth fortsätter på det inslagna spåret och ser till att få klart den €%#%€ Clyde Fans-historien i Palookaville någon gång.

Bayou: Helt oväntat dök den här samlingen av webbserien med samma namn upp och charmade mig till 100%. En säregen serie om mystiska kreatur i USAs träskmarker, med rikliga doser alldagligheter som rasism i botten. Jag hoppas verkligen serien kommer att kunna fortsätta; det här var en av de största överraskningarna för min del i år.

Asterios Polyp: Ja, vad ska jag säga… Jag ser fortfarande verkligen fram mot att läsa den här boken, men jag har lika fortfarande inte gjort det. Innan Staffans läsecirkel tar upp den lovar jag att det ska bli gjort! Men jag är rätt så säker på att den hör hemma i en årskrönika ;-)

The Impostor's Daughter: Det var inte en av de bästa serierna, men den var nog det tydligaste exemplet på trenden jag nämnde i inledningen med hur serier ses som en naturlig del i medielandskapet nuförtiden. En alldeles vanlig självbiografi av den trivialare sorten, gjord i serieformat.

Grandville: Talbot gör en antropomorfisk äventyrsserie i klassisk europeisk stil, och med lite tur bl det fler delar av den här ångpunksserien. Inte perfekt, men tusan så skoj att läsa!

3 Story: Efter Kindts Super Spy, som jag var mycket förtjust i, läste jag den här nyare boken och är fortsatt förtjust i Kindts serier. Och inte bara serien i sig; designen av böckerna och hela paketet i sig förhöjer absolut läslusten, speciellt i de inbundna versionerna. Liksom i Super Spy finns spiontemat med på ett hörn i 3 Story, men mest är det en sorglig historia om utanförskap som Kindt presenterar här i sin serie om en man som aldrig slutar växa.

Stitches: Blixt från klar himmel, utan tvekan. Pensionären Small visar med sin första seriebok hur en slipsten ska dras när han berättar om sin inte alltför roliga uppväxt med en frälder som vägrar berätta någonting för honom, och en som lyckas ge honom strupcancer med hjälp av egenhändigt påhittade behandlingar. Tillsammans med Bayou utan tvekan årets överraskning.

Incognito/Criminal: Brubaker och Phillips fortsätter på sitt korståg för att återupprätta kriminalserien i USA, och de gör det med den äran. Incognito har förvisso superhjältar med i handlingen, även om det inte är huvudpoängen, men Criminal är obönhörligen realistisk. Skitigt, våldsamt, och med garanterade icke-happy ends sliter de på i sitt eget lilla, men växande, hörn av den amerikanska serievärlden.

Beanworld: Remember Here When You Are There!: I slutet av året gjorde också Larry Marder comeback efter 15 års frånvaro med nya Beanworld-serier, och han gjorde det så pass bra att det här nog var det seriealbum jag tyckte bäst om under 2009. En alldeles underbart spattig serie som inte liknar någonting, och som gjorde att det amerikanska serieåret 2009 avslutades med flaggan i topp.


Vilka serieskapare fortsatte på redan inslagna vägar, och gjorde det bra?


The Walking Dead: Kirkmans Efter katastrofen-serien blir bra bättre och bättre; det är kanske den bästa nu utkommande månatliga serietidningen. Albumen droppar in allteftersom, men oavsett vilken utgåva man väljer så kommer man bli nöjd. Dessutom verkar det som om fler och fler upptäcker hur bra serien är, vilket också är trevligt.

Invincible: Kirkmans andra serie, en ren superhjälte-dito, jobbar också på och bevisar gång efter annan att superhjälteserier inte behöver vara mörka oj realistiska för att vara bra.

The Punisher: Garth Ennis tog farväl, och avslutade i samma stil som han hållit på med våld, mer våld och ännu mer våld. Jag är fortfarande av den åsikten att serien var bättre innan den flyttades över till Marvels MAX-imprint, med en starkare känslomässig del, men underhållande har det varit hela tiden.

The Boys: Ennis med en mer blandad våld/humor-serie. Rätt ointressanta teckningar, men mycket underhållande ändå. Mini-serien Herogasm var dock ännu bättre; här var det fråga om humor för hela slanten, och bra teckningar :-)

Usagi Yojimbo: Stan Sakais kanin stretar också på, och den årliga samlingen Bridge of Tears var som vanligt en av höjdpunkterna. Dessutom hann Sakai med ett separat album i färg, Yokai; det levde inte riktigt upp till mina förväntningar men det innebar att det blev mer Usagi än vanligt i år. Hurra!

Sen fanns det förstås några besivkelser; jag tänkte inte dröja mig kvar vid dem alltför länge, så jag nöjer mig med tre:

The Big Skinny: Jag tycker att Carol Lays ensideshistorier när de var som bäst hör till de allra bästa serier jag någonsin läst, alla kategorier. Därför var det en sorglig stund när jag läst hennes bok The Big Skinny och den visade sig vara en infomercial om bantning av värsta sorten. På några få ställen kan man se att hennes mycket speciella humor fortfarande finns där, men det räddar inte den här boken.

A Good and Decent Man: Efter alla andra bra biografier som utkommit i år tänkte jag att Carol Tylers serie om sin pappa skulle fortsätta den trenden, men tji fick jag. På intet sätt usel är det ändå en bok som resulterar i ett stort "Jaså?" när jag läst klart den. Det sämsta med den är dock att inte nog med att den var onådigt dyr; det ska bli fler delar…

The League of Extraordinary Gentlemen: Century: 1910: Alan Moore har inte försökt att skriva någonting riktigt bra på många år nu, men de två första League-böckerna hade i alla fall ett stort underhållningsvärde. Tyvärr är det som bortblåst i den senaste delen, där Moore förfaller till att bara försöka visa hur beläst och lurig han är när han väver in all tänkbar äventyrslitteratur i Century: 1910. Sorgligt på så rara ärtor som O'Neills underbara teckningar är.

Övrigt

Jag har lovat Staffan att bara skriva om nyskrivna serier i den här krönikan, så inte ett ord tänker jag nämna om alla de fantastiska reprint-projekten som startat / fortgått under året (den som inte köpte Mary Perkins: On Stage ännu ombedes att genast sluta läsa det här och istället beställa alla hittills utkomna volymer). Och inte heller om manga-utgivningen (där framförallt Urasawa visat vilken fantastisk serieskapare han är, och Yotsuba&! äntligen är tillbaka efter ett uppehåll).  Eftersom jag lovat hålla tyst om det är krönikan härmed


SLUT


==================
Tack Simon,


och ursäkta avsaknaden av bilder (som jag skyller på bloggers numera urusla sätt att lägga in dom på)



Jag måste säga att jag var lite förvånad över hur många av albumen som var slutsålda när jag skulle lägga in länkarna. Jag vet att en hel del sålde slut i julhandeln något som glädjer mig.  /Staffan 

Gott slut allihopa

Det börjar bli dags att stänga butiken för året. VI håller stängt imorgon nyårsafton och på nyårsdagen. Det har varit ett rätt turbulent år för oss som innehållit mer positivt än negativt och det känns rätt skönt att avsluta året bra. Det ger lite tillförsikt och framtidstro. 


Jag är i färd med att sammanställa min tio i topp lista och som det ser ut så blir det separata kategorier för amerikanskt och manga. Jag hoppas på att kunna göra en lista över det svenska också men där glider allt i sär och jag får hoppas att Seriefrämjandet sammanställning över utkomna album hjälper mitt minne på traven.


Nostradamus 2010 drar i gång på trettondagen så ni som vill delta kan börja fundera redan nu. 


Nu är det dock dags att runda av och promenera hem i vinterkylan, vi ses på det nya året.

Årskrönika 2009

Nej,

det är inte dags för min ännu men jag har bett ett antal serieskribenter och annat folk att sammanfatta serieåret 2009. Första kommer på nyårsafton och sedan droppar de in med oregelbundenhet.

Godbitar från årets sista leverans

Det är dags att säga adjö till årets leveranser då nästa förmodligen kommer först efter trettondagen (med previews för de av er som undrar). 

Det fantastiska serieåret 2009 avslutas med två fantastiska album som jag ser oerhört mycket fram att läsa.

Dels är det den mycket emotsedda Footnotes in Gaza av Joe Sacco. Den här gången gör han en djupdykning i en händelse 1956 som än i dag spelar en signifikant del i konflikten. Jag förväntar mig att Sacco som vanligt gjort ett mer än ett gediget  jobb med att få fram nyanserna i det aktuella skeendet.

Det andra albumet är en omnibus av Eddie Campbells Alec. Det här några av mina favoritserier från slutet av 80-talet och början på 90-talet när självbiografin i serier fortfarande var rätt ovanlig. Campbell hade dessutom den goda smaken att låta sina vänner stå i centrum snarare än han själv. Något som de allra flesta självbiografier mår rätt bra av (eller för att vara lite mer exakt lyfta blicken från naveln). Väldigt varmt rekommenderad till alla som vill läsa serier om vardagsliv och att ta en öl på puben.

En kall vinterdag som den är så ökar min lust att läsa Winterworld. Chuck Dixon är en väldigt habil författare som sällan är riktigt bra men samtidigt är han också väldigt sällan riktigt dålig. Det är förströelse för stunden om än action-betonad sådan.

Vi har fått in en komplett uppsättning av Burne Hogarths klassiska Tarzan-samlingar från NBM inklusive den första boken i hans svit signerad och numrerad.

Nu väntar vi in ett ännu bättre 2010.

Godbitar från den senaste leveransen

Efter ett par mediokra sändningar så fick vi äntligen in en riktigt rolig sändning.

Först och främst så kom min favoritmanga Yotsuba&! in med sitt sjunde album. Om ni mot all förmodan missat det här albumet så är det en oerhört charmig manga om en flicka som upptäcker världen. Dessutom kom nyutgåvan av skaparens Kiyohiko Azuma tidigare manga Azumanga Daioh in och den hade en mycket trevligare omslag än den tidigare utgåvan.

Dave Stevens klassiska serie Rocketeer har kommit ut komplett i en mycket fin hårdpärmsutgåva. Det gjordes en rätt ok matinefilm på den här serien på 80-talet men serieversionen är mer "vuxen" och faktiskt en av startpunkterna för Bettie Page-hypen.

Vi fick även ett klassiskt återtryck i form av den fjärde boken i den kompletta Little Orphan Annie-utgåvan. De har uppgraderat Annie-utgåvan med att ha söndagssidorna i färg.

Slutligen så har Goon-skaparen Eric Powell startat upp en ny tidning Chimichanga som kom in med sitt första nummer den här veckan.

Vi får se när vi får vår nästa leverans kommer in. Förmodligen så blir det under mellandagarna även om det finns en liten chans att den kommer in dagen innan julafton

Årets julklappsalbum är här!

Jag klagade lite i förra inlägget över saknaden av julklappsalbum. Jag fick svar på tal direkt genom att den svenska översättningen av den kompletta Inkalen dök upp i butiken ett par timmar senare.

Faraos Cigarrer har gjort vad som endast kan beskrivas som en kulturgärning som gjort en svensk översättning av albumet som innehåller mycket som aldrig tidigare har översatts till svenska.

469 kr vill vi ha för underverket och det är värt vartenda öre.

Rapport från julhandeln

Ledsen för bloggens frånvaro den senaste tiden. Vintermörkret och den skizofrena tid som vi serieförsäljare kallar julhandel fick mig att föredra att läsa ikapp mig på serier inför min topplista för 2009.

Inte ens de två senaste leveranserna har fått mig att hoppa högt av glädje. En vän av ordning tycker att om saker skall ha möjlighet att säljas till jul så bör de komma i god tid så att folk kan skriva upp det på sina önskelistor. Inte som i Walking Deads fall dagen innan (om vi har väldig tur) julafton. Nu får vi in nästa Yotsuba i nästa leverans men annars har det varit väldigt tomt på intressanta saker att skriva om. Låt oss hoppas att det inte det är en förvarning inför 2010 (som iofs har ett par intressanta saker på gång som ex ett nytt Dan Clowes-album)

Julhandeln är annars som alltid lika delar själskrossande och roligaste tiden på åren. Det är först den här veckan som vi upplevt att den riktiga julklappsförsäljningen har kommit i gång. Massor av roliga frågor om vilket album som passar till den och den men samtidigt också väldigt mycket dötid. Våra stammisar prioriterar ned serierna för annan shopping och julklappskunderna är för få och för snabba. In och ut är vad som gäller.

Dessutom saknas det ett framgångsrikt album i julhandeln. Vi säljer bra av Pärlor och Patroner, Asterios Polyp och Watchmen men annars är det väldigt spritt det vi säljer.  Eller det är lite fel. Det finns ett album som många frågar om som jag är förbannad på att vi inte lyckats få in på nytt sedan det släpptes och det är Crumbs version av första moseboken. Det svenska albumet har vi och säljer på en del men väldigt många vill ha Crumb på engelska och inget annat. Jag misstänker att det finns ett antal tusen exemplar som studsar omkring i stora bokhandelskedjor och förlaget vågar inte trycka om innan de har koll på om det blir returer. Tyvärr har det varit lite av årets tema för oss men mer om det vid ett senare tillfälle.

Försöket med årets julkalender har väl inte funkat så bra som vi hoppats heller.  Vi har lyckats bra med tekniken och det har varit en bra lärobit men så mycket har vi inte sålt. Jag kommer därför att från och med i morgon lägga upp julklappstipset här i bloggen. Fast med en liten försening gentemot lucköppningen på förstasidan då jag gillar att folk öppnar luckor först.

Andra adventetserbjudan

Veckans adventserbjudan är tre stycken i webbshoppen och 1 i butiken som vanligt.

I shoppen (och i den fysiska butiken) erbjuder vi er:

Aya Bk 2 och 3 till ett kombinationspris 295 kr.

Detta är en jättetrevlig såpa om livet i en västsaharisk by i början av 80-talet. Det är otroligt skoj att ta del av en kultur som vi inte ser så mycket av i populärmedia vanligtvis. Dessutom utan några pekpinnar utan livet skildras rätt upp och ned (eller så mycket det nu kan göras när man väljer såpan som form). Läs gärna Simons recension av Aya.

Love & Rockets New Stories 2 97,50

Bröderna Hernandez klassiska serie fortsätter att tuffa på som ingenting hade hänt. Det här är det andra årliga jättetjocka numret som vi nu erbjuder till ett betydligt lägre pris.

Modesty Bk 4 110 kr

Glöm Lisbeth Salander, läs originalet istället.

Bildreportage från Linas signering igår

Signeringen med Lina Neidestam var otroligt lyckad i går. Det kom väldigt många människor och vi sålde väldigt många böcker. Lina slet som ett djur med signeringen och hade närmast konstant kö. Vi fick vår egen fotograf i Bror Hellman som tagit alla bilderna som följer.

Vi hade bullat upp med en hel del album innan och såg till så att det verkligen märktes vilket album som skulle signeras.

Lina bjöd på glögg, lussekatter och pepparkakor. Jag är lite imponerad över hur mycket glögg som konsumerades. Inte för att det har något med signeringen att göra med det luktade väldigt mycket jul när jag steg in i butiken i morse.

Lina in action. Fullkomligt fokuserad på uppgiften

Kim W Andersson ser avundsjuk på medan Lina underhåller sina horder av fans. Jag lovar Kim nästa bok du släpper skall vi ordna en signering för dig också.

Apropå serietecknare tittade Linas studiokamrat Loka Kanarp in på signeringen.

Lina fick en hemmagjord t-shirt på en av sina strippar från vad jag misstänker är hennes största fan.

Kön var bitvis rätt lång men alla vara glada och trevliga och drack glögg så väntan var helt ok.

Lina myser av uppmärksamheten och kärleken från fansen.

Hon hann även med att posera lite med sin bok.

Ok vad är störst. Linas leende, Kattbussens leende på min mage eller min mage?

Så här tom var skylten efter det att signeringen var färdig. Otroligt kul att bara lassa album ur skylten och in i fansens händer.

Till sist gick vi och drack öl och mat. Sedan gick en trött men lycklig seriehandlare hem medans lyckliga serietecknare fortsatte kvällen med mer öl och lite flipper på Söders Hjärta

Tack Lina och alla fansen för en fantastisk upplevelse. Vi kommer att ordna fler signeringar var så säkra.

Snart så kommer Lina

Sitter i väntans tider då signeringen börjar om en halvtimma och alla våra förberedelser är färdiga. Butiken är städad, lamporna bytta. Högarna bortsorterade. Allt som krävs är det där sista och där kan vi inte göra något förrän Lina kommer med glöggen och pepparkakorna.

Vi har redan haft en besökare som var här för signeringen. Hon fikar förhoppningsvis någonstans i ivrig väntan på sitt egna signerade Zelda-album.