Under New York Comic Con så släpptes nyheten att under 2006 så lägger serieköparna för första gången mer pengar på seriealbum än serietidningar i USA. Detta är en enorm utveckling som skett de senaste fem åren. Det mesta av framgången kan tillskrivas mangautgivningen men även de litterära seriernas framgångar har betytt mycket för försäljningen utanför seriebutiker. Det är även utanför seriebutikerna som den största ökningen har skett vilket gör att vi är på väg mot en ny fas i seriernas utveckling. Jag känner dock en liten oro för bredden på serier om seriebutikerna i USA försvinner, trots att det är en liten del av butikerna som stöder icke-superhjältar. De stora kedjorna kommer bara att vilja ha storsäljarna och inte de titlar som säljer halv-hyfsat vilket är det stora flertalet av titlarna.
För oss här på Staffars så är det väldigt länge sedan som albumen blev viktigare än tidningarna försäljningsmässigt vilket ni långvariga kunder kan se i hur mycket av våra hyllmeter som numer består av album. En del av mig tycker att utvecklinge är lite tråkig då en tidning bjuder likt en bra tv-serie in till regelbundna samtal om det som hänt och därmed ökar möjligheten att andra personer som befinner sig i butiken kan bli intresserade. Dessutom saknar jag brevsidor, internet är bra på mycket men saknar en bra filter över chattret vilket en bra brevredaktör kan bistå med.
För er som vill veta mer om undersökningen så har bloggen Mangacast har gjort en inspelning av den genomgång som gjordes över försäljningen av serier i USA. Jag har inte hunnit lyssna av den men av de rapporter som jag läst så är det riktigt intressant.
27 februari 2007
26 februari 2007
Okunnig akademiker attackerar svenska mangautgivningen
I dagens SVD finns en debattartikel (eller kanske snarare omskriven akademisk uppsats) om kvinnobilden i manga där artikelförfattaren valt att låta bli att läsa mangorna utan bara tittar på bilderna. Innehållet i hennes kritik lämnar jag åt någon annan. Det som gör mig lite upprörd är att hon försöker etablera sig som någon expert när det är för mig är väldigt uppenbart att fil lic Åsa Johansson har brännt mer krut på att läsa om manga än att just läsa de mangaböcker som hon kritiserar.
Frågan är om hon ens har läst särskilt mycket serier. Hon är väldigt noga med att namedroppa olika genrer och begrepp men sättet hon gör det tyder på att det är inläst kunskap snarare än kunskap som kommer av att ha läst genrerna i fråga. Det känns nästan som det skulle vara en rätt skoj Comiquiz-fråga att identifiera var hon har hittat sina faktauppgifter. "I stycke 3 svarar vi sidan 73 av Fredrik Schodts Manga Manga..."
Faktum är att jag tycker att hela henns artikel andas okunskap som hon försöker dölja just genom att ge de japanska namnen på genrer men hon avslöjar hela tiden sin bristande kunskap. Ett par exempel:
Det finns skillnader i berättande mellan japanska serier och västerländska men tyvärr har det gjorts alldeles för lite ordentliga studier av dom. Scott McCloud pratar om rutövergångar i Understanding Comics där han kom fram till att det japanska berättande skiljer sig från det västerländska när gäller en viss typ av rutövergångar som förekommer betydligt fler gånger i manga. Däremot påstår han inte det är särskilt förvirrande. En liten passu är att när jag skrev min C-uppsats i literaturvetenskap så kunde jag inte återskapa de mönster som McCloud såg i västerländska serier. Jag gjorde ingen jämförande studie på manga men för mig är McClouds ord inte lag i den här frågan förrän det gjorts mer forskning i frågan.
Detta stämmer endast om man inte läst särskilt mycket manga. Ryochi Ikegamis, Masamune Shirows, Hayako Miyazakis eller Jiro Taniguchis serier bevisar definitivt motsatsen. Det som kommer till väst är inte reprensativt för den japanska seriemarknad som helhet och att då försöka definiera japanska serier efter ett taskigt urval är bara att blunda för verkligheten. Dessutom stämmer beskrivningen ovan in på serier som Snobben, Dilbert mfl. Inom serier är det ett väldigt vanligt stildrag att reducera ned till mest väsentliga då det helt enkelt sparar en väldig tid när man tecknar.
I Japan är manga det japanska ordet för tecknade serier, inte ett samlingsbegrepp. I Sverige och i västvärlden i övrigt så är manga är en geografisk benämning (främst om serier från Japan men asiatiska serier i största allmänhet är korrekt) inte en stil. Däremot finns det serieskapare och andra som är inspirerade av manga men det betyder inte att de gör manga. Skillnaden är ungefär som mellan en flaska sake och en sakeflaska som man fyllt svenskt kranvatten i. Ytligt sett är båda flaska med vatten men innehållsmässigt är det enorm skillnad.
Här blir nörden i mig oerhört störd! Om hon bara hade haft fingrarna i styr och skrivit "de kvinnliga hjältarna" så hade jag inte haft något emot det men superhjältar är något specifikt som det finns väldigt lite av i manga. De kräver överanturliga krafter, färgglada dräkter och hemliga identiter. Mangans hjältinnor har mer gemensamt med James Bond och Indiana Jones än med Batman och Spider-Man.
Jag finner det dessutom intressant och något suspekt att de mangor som kritiseras hårdast är alla utgivna av Bonnier Carlsen. Ett par Egmont-mangor nämns i inledningen men tas inte upp alls när Johansson går igång med kritiken som i mångt och mycket består i att om man betraktar de individuella bilderna som enskilda konstverk utan kontext så är de för sexistiska.
Just detta att man skall bryta ut de enskilda bilderna när man kristiserar gör att jag påminns om Pox-rättegången där åklagaren hävdade att de enskilda rutorna skulle betraktas som konstverk vilket juryn tack och lov inte höll med om. En tecknad serie består av bilder i en följd som bildar en berättelse.
Sedan tycker jag väl att den svenska mangautgivningen är inte särskilt spännande och verkar mest kännetecknas av "vilka mangor kan vi få rättigheter till" snarare än en genomtänkt plan. Undantaget är Bonnier Carlsen vars produkter genomgående håller en högre klass än övriga förlag.
Frågan är om hon ens har läst särskilt mycket serier. Hon är väldigt noga med att namedroppa olika genrer och begrepp men sättet hon gör det tyder på att det är inläst kunskap snarare än kunskap som kommer av att ha läst genrerna i fråga. Det känns nästan som det skulle vara en rätt skoj Comiquiz-fråga att identifiera var hon har hittat sina faktauppgifter. "I stycke 3 svarar vi sidan 73 av Fredrik Schodts Manga Manga..."
Faktum är att jag tycker att hela henns artikel andas okunskap som hon försöker dölja just genom att ge de japanska namnen på genrer men hon avslöjar hela tiden sin bristande kunskap. Ett par exempel:
En av de främsta skillnaderna ligger i bildlösningarna. Sidorna är uppbyggda på ett annat sätt än vad vi är vana vid, och serieskaparen förhåller sig friare till serierutornas och pratbubblornas ramar, vilket för en ovan läsare kan ge ett oordnat intryck. Det förstärks också av att läsaren i högre grad än i västerländska serier själv behöver fylla i information mellan rutorna, till följd av ymnigt förekommande perspektiv- och scenbyten.För en seriekunnig läsare så är det här okunnigt bullshit! Det hon beskriver är skillnaden mellan en stripsserie och en serie gjord direkt för serietidningar/seriealbum. Eller för att uttrycka det det är skillnaden mellan en serietidning som Knasen & Larson gentemot serier som Spider-Man eller Ett hus i Bronx av Will Eisner.
Det finns skillnader i berättande mellan japanska serier och västerländska men tyvärr har det gjorts alldeles för lite ordentliga studier av dom. Scott McCloud pratar om rutövergångar i Understanding Comics där han kom fram till att det japanska berättande skiljer sig från det västerländska när gäller en viss typ av rutövergångar som förekommer betydligt fler gånger i manga. Däremot påstår han inte det är särskilt förvirrande. En liten passu är att när jag skrev min C-uppsats i literaturvetenskap så kunde jag inte återskapa de mönster som McCloud såg i västerländska serier. Jag gjorde ingen jämförande studie på manga men för mig är McClouds ord inte lag i den här frågan förrän det gjorts mer forskning i frågan.
Figurerna har starkt förenklade drag, och näsa och mun är ofta så stiliserade att de bara består av några streck.
Detta stämmer endast om man inte läst särskilt mycket manga. Ryochi Ikegamis, Masamune Shirows, Hayako Miyazakis eller Jiro Taniguchis serier bevisar definitivt motsatsen. Det som kommer till väst är inte reprensativt för den japanska seriemarknad som helhet och att då försöka definiera japanska serier efter ett taskigt urval är bara att blunda för verkligheten. Dessutom stämmer beskrivningen ovan in på serier som Snobben, Dilbert mfl. Inom serier är det ett väldigt vanligt stildrag att reducera ned till mest väsentliga då det helt enkelt sparar en väldig tid när man tecknar.
IJapan är manga ett samlingsbegrepp för tecknade serier och inte en stil på det sätt som det har blivit i Sverige.
I Japan är manga det japanska ordet för tecknade serier, inte ett samlingsbegrepp. I Sverige och i västvärlden i övrigt så är manga är en geografisk benämning (främst om serier från Japan men asiatiska serier i största allmänhet är korrekt) inte en stil. Däremot finns det serieskapare och andra som är inspirerade av manga men det betyder inte att de gör manga. Skillnaden är ungefär som mellan en flaska sake och en sakeflaska som man fyllt svenskt kranvatten i. Ytligt sett är båda flaska med vatten men innehållsmässigt är det enorm skillnad.
Det förstnämnda i bästa fall, ty många av de kvinnliga superhjältarna räddar världen...
Här blir nörden i mig oerhört störd! Om hon bara hade haft fingrarna i styr och skrivit "de kvinnliga hjältarna" så hade jag inte haft något emot det men superhjältar är något specifikt som det finns väldigt lite av i manga. De kräver överanturliga krafter, färgglada dräkter och hemliga identiter. Mangans hjältinnor har mer gemensamt med James Bond och Indiana Jones än med Batman och Spider-Man.
Jag finner det dessutom intressant och något suspekt att de mangor som kritiseras hårdast är alla utgivna av Bonnier Carlsen. Ett par Egmont-mangor nämns i inledningen men tas inte upp alls när Johansson går igång med kritiken som i mångt och mycket består i att om man betraktar de individuella bilderna som enskilda konstverk utan kontext så är de för sexistiska.
Just detta att man skall bryta ut de enskilda bilderna när man kristiserar gör att jag påminns om Pox-rättegången där åklagaren hävdade att de enskilda rutorna skulle betraktas som konstverk vilket juryn tack och lov inte höll med om. En tecknad serie består av bilder i en följd som bildar en berättelse.
Sedan tycker jag väl att den svenska mangautgivningen är inte särskilt spännande och verkar mest kännetecknas av "vilka mangor kan vi få rättigheter till" snarare än en genomtänkt plan. Undantaget är Bonnier Carlsen vars produkter genomgående håller en högre klass än övriga förlag.
23 februari 2007
Lite internetläsning
Marvels enorma satsning Civil War har avslutats med den förmodligen sämsta avslutningen i världshistorien. Allvarligt talat så är den så dålig så att jag kan inte förstå hur den hänger ihop. Den här versionen Civil War in 30 Seconds är så mycket bättre att det inte ens är rolig, fast det är det.
Steven Grant slänger ut en teori om att Chris Claremonts X-Men kan vara skälet till varför Lost har tappat en stor del av TV-publik den här säsongen.
Via Mark Evanier upptäcker jag att det finns folk som förklarar George Bushs utrikespoltik med hjälp av Green Lantern/Gröna Lyktan! Här är ett exempel och här förklarar Denny O'Neil vad han tycker om det hela.
Om du är intresserade av upplagesiffror för amerikanska seriealbum är Brian Hibbs senaste kolumn en guldgruva. Där går han igenom den rapporterade försäljnigen av seriealbum i alla de stora bokhandelskedjorna. Det har rapporteras att det finns en del svagheter med genomgången. Bland annat så stämmer försäljningsuppgifterna inte riktigt överens med de rapporterade upplagesiffrorna. Exempelvis Fun Home sägs ha en rapporterad upplaga på 55.000 medan en rapporterad försäljning på drygt 20.000. Ett skäl till kan vara hur albumen klassificeras i bokhandeln dvs om de sorterade under serier eller självbiografi i det här fallet.
Steven Grant slänger ut en teori om att Chris Claremonts X-Men kan vara skälet till varför Lost har tappat en stor del av TV-publik den här säsongen.
Via Mark Evanier upptäcker jag att det finns folk som förklarar George Bushs utrikespoltik med hjälp av Green Lantern/Gröna Lyktan! Här är ett exempel och här förklarar Denny O'Neil vad han tycker om det hela.
Om du är intresserade av upplagesiffror för amerikanska seriealbum är Brian Hibbs senaste kolumn en guldgruva. Där går han igenom den rapporterade försäljnigen av seriealbum i alla de stora bokhandelskedjorna. Det har rapporteras att det finns en del svagheter med genomgången. Bland annat så stämmer försäljningsuppgifterna inte riktigt överens med de rapporterade upplagesiffrorna. Exempelvis Fun Home sägs ha en rapporterad upplaga på 55.000 medan en rapporterad försäljning på drygt 20.000. Ett skäl till kan vara hur albumen klassificeras i bokhandeln dvs om de sorterade under serier eller självbiografi i det här fallet.
20 februari 2007
Comicspace vs Myspace Fight! Fight! Fight!
I begynnelsen var Myspace det mest framgångsrika sociala nätverken som framför allt hade slagit an hos musiker och musikintresserade. Många serieintresserade kände däremot sig som främmande fåglar där. Något som fick Josh Roberts att att skapa Comicsspace som beskrivs i den egna Faqen enligt följande:
Jag är inte medlem i någon av dom så det är bara ett rätt snabbt och ytligt omdöme jag kan ge om dom men Comicspace känns mycket mer gräsrotsaktigt än Myspace som har större förlag representerade på första sidan och dessutom två band (Gorillaz kan jag förstå men Daft Punk?). En snabb titt på Comicsspace medlemmar visar inte på större namn än Myspaces Jeffrey Brown och Geoff Jones (betyder egentligen bara att jag inte letade särskilt noga.. Warren Ellis är säkerligen på comicsspace). Det verkar helt klart vara lättare att hitta till webbserieskapare på Comicsspace än på MySpace så jag tror nog att de kommer stå pall utmaningen från Myspace.
"It's kind of like MySpace, but for comic enthusiasts"Den blev rätt snabbt relativt populär och har nu över 12.500 medlemmar. Jag är övertygad om att deras framgång har gjort att Myspace nu lanserat sin egen version.
Jag är inte medlem i någon av dom så det är bara ett rätt snabbt och ytligt omdöme jag kan ge om dom men Comicspace känns mycket mer gräsrotsaktigt än Myspace som har större förlag representerade på första sidan och dessutom två band (Gorillaz kan jag förstå men Daft Punk?). En snabb titt på Comicsspace medlemmar visar inte på större namn än Myspaces Jeffrey Brown och Geoff Jones (betyder egentligen bara att jag inte letade särskilt noga.. Warren Ellis är säkerligen på comicsspace). Det verkar helt klart vara lättare att hitta till webbserieskapare på Comicsspace än på MySpace så jag tror nog att de kommer stå pall utmaningen från Myspace.
19 februari 2007
Fler bloggar
Jag tycker det är oerhört kul att det kommer flera svenska seriebloggar då jag under en lång tid varit alldeles för ensam att skriva om serier. Nu har bloggarna till och med sin egen artikel i seriefrämjarnas seriewiki.
Där hittar jag att en av mina gamla vänner Steamboat Willie har startat upp en egen blogg som är värd att a en titt på bl.a. pratar han om den utveckling han ser i svenska seriefansin:
Jag tror han är något på spåren här. Jag undrar om inte utvecklingen kan ha påverkas om att fram till 80-talet så var tillgången till både svenska och utländska serier rätt begränsad. Man fick anstränga sig om man ville få tag på annat än de serier som fanns hos konsum. Det gjorde att det var betydligt lättare att få en konsensus om vad som var bra serier och att färre personer var genuint intresserade av mediet. Nu finns det en enormt stor bredd utbudet av olika stilar och flera framgångsrika serieskapare som "tecknar fult" vilket gör att personer som annars inte skulle göra serier känner att det inte är helt omöjligt att bli utgivna.
Jag måste säga att jag gillar bredden i utgivningen även om jag hoppas att hantverket kommer tillbaka hos svenska serietecknare. Jag pratade med Johannes på Galago om serieskolarna och han berättade att alltför många nere i Malmö gör serier på papper med färdigritade rutor något som jag egentligen bara kan acceptera i stripserier där formen är så färdigbestämd. För mig tyder det på en viss lathet och framför allt en bristande förståelse för serieberättandets hantverk att inte orka dra fyra streck. Sidlayout är inte att förakta människor. Däremot håller jag inte med Johannes om att de borde handtexta sina serier. Jag har sett alldeles för många serier som inte kunnat gå att sälja för att textningen är för dålig. Då är datatextning bättre men det gäller att välja ett typsnitt som passar in på din tecknarstil.
På tal om fansin så är det dags för SPX snart. Den här året går det av stapeln den 27 - 29 april och om allt går i lås så är det ett fint besökt som är på väg. Fast innan dess är det förstås Pencon som går av stapeln 2-3 mars i konstfacks lokaler.
Där hittar jag att en av mina gamla vänner Steamboat Willie har startat upp en egen blogg som är värd att a en titt på bl.a. pratar han om den utveckling han ser i svenska seriefansin:
En annan sak som slår mig är skillnaden mellan 1980-tal och 2000-tal. På 1980-talet var tidningarna ganska mossiga - mycket på grund av tekniken - men de första stapplande stegen av de då unga serieskaparna är väldigt välskrivna och väl komponerade. Nu under 2000-talet så är tidningarna och serierna grafiskt mycket bättre, en hel del på grund av tekniken och en hel del för att de nya serieskaparna oftast är väl utbildade i teknik - nästan alla kommer från serieskolorna - och för att datorerna gör att produkterna får ett proffsigare helhetsintryck.
Men på något sätt... Det verkar som om de gmla fanzinen är skrivna av fans som läst serier i hela sitt liv och kan seriespråket, medan de flesta av dagens fanzinskapare är tecknare som tvingar sig att rita serier.
Jag tror han är något på spåren här. Jag undrar om inte utvecklingen kan ha påverkas om att fram till 80-talet så var tillgången till både svenska och utländska serier rätt begränsad. Man fick anstränga sig om man ville få tag på annat än de serier som fanns hos konsum. Det gjorde att det var betydligt lättare att få en konsensus om vad som var bra serier och att färre personer var genuint intresserade av mediet. Nu finns det en enormt stor bredd utbudet av olika stilar och flera framgångsrika serieskapare som "tecknar fult" vilket gör att personer som annars inte skulle göra serier känner att det inte är helt omöjligt att bli utgivna.
Jag måste säga att jag gillar bredden i utgivningen även om jag hoppas att hantverket kommer tillbaka hos svenska serietecknare. Jag pratade med Johannes på Galago om serieskolarna och han berättade att alltför många nere i Malmö gör serier på papper med färdigritade rutor något som jag egentligen bara kan acceptera i stripserier där formen är så färdigbestämd. För mig tyder det på en viss lathet och framför allt en bristande förståelse för serieberättandets hantverk att inte orka dra fyra streck. Sidlayout är inte att förakta människor. Däremot håller jag inte med Johannes om att de borde handtexta sina serier. Jag har sett alldeles för många serier som inte kunnat gå att sälja för att textningen är för dålig. Då är datatextning bättre men det gäller att välja ett typsnitt som passar in på din tecknarstil.
På tal om fansin så är det dags för SPX snart. Den här året går det av stapeln den 27 - 29 april och om allt går i lås så är det ett fint besökt som är på väg. Fast innan dess är det förstås Pencon som går av stapeln 2-3 mars i konstfacks lokaler.
Var frånvarande förra veckan
Förra veckan så tog jag och indexerade upp det som fanns kvar av Roberts serier då vi funderar på att köpa upp dom från dödsboet. Det var en rätt känslosam och lite märklig upplevelse. Mycket givetvis för att jag saknar honom otroligt mycket men också för att jag stötte på album som Robert pratade mycket om varav en del som han skulle låna ut till mig. Det var också en enorm tidsresa för mig och alla de år som jag jobbat i en seriebutik. Jag stötte på gamla vänner bland albumen som jag inte sett på många år och blev påmind om hur mycket jag hypade upp dom och vad kul det skulle vara om de likt Linda Medley med Castle Waiting återvände och gjorde serier igen.
Det hela fick mig också att reflektera över hur en ordentlig seriesamling säger en hel del om persons liv och intresse. Roberts och jag var ju ungefär samtida in i seriebranschen och började därmed köpa amerikanska album samtidigt men våra smaker skilde sig rätt rejält åt. Även om jag började som Marvel Zombie och har kvar en hel del av dom serierna så breddade jag mig betydligt tidigare min seriesmak och gick mot vad som kan beskrivas som indy/alternativ/litterär smakriktning medan Robert höll kvar sitt barndoms intresse för Jack Kirby och Star Trek. Dessutom hade han en förmåga att uppskatta serier vars storhet undgår mig men som jag vet att andra personer uppskattar som Lena Ackebo och Mad.
Nu är ju det hela inte en komplett bild av seriesamlingen då barnen tagit det de har velat ha av serierna så det finns en del hål men jag är förvånad över att Roberts smak spretar såpass lite. Han gick in för att ha allt av vissa skapare medan jag plockar hej vilt och har (numer) inget problem att hoppa över album som jag inte tyckte håller måttet. Det där med att hålla måttet var något som vi diskuterade väldigt mycket då han genom sina många flyttar de senaste åren skurit ned sin samling till det som han tyckte var det allra bästa något som jag känner att jag borde göra också men som jag inte riktigt har tagit mig för ännu då jag äntligen bor i en lägenhet som har utrymme för mina serier.
Nå, det var min förra vecka dags att börja komma ikapp med det som hände i seriesverige då.
Det hela fick mig också att reflektera över hur en ordentlig seriesamling säger en hel del om persons liv och intresse. Roberts och jag var ju ungefär samtida in i seriebranschen och började därmed köpa amerikanska album samtidigt men våra smaker skilde sig rätt rejält åt. Även om jag började som Marvel Zombie och har kvar en hel del av dom serierna så breddade jag mig betydligt tidigare min seriesmak och gick mot vad som kan beskrivas som indy/alternativ/litterär smakriktning medan Robert höll kvar sitt barndoms intresse för Jack Kirby och Star Trek. Dessutom hade han en förmåga att uppskatta serier vars storhet undgår mig men som jag vet att andra personer uppskattar som Lena Ackebo och Mad.
Nu är ju det hela inte en komplett bild av seriesamlingen då barnen tagit det de har velat ha av serierna så det finns en del hål men jag är förvånad över att Roberts smak spretar såpass lite. Han gick in för att ha allt av vissa skapare medan jag plockar hej vilt och har (numer) inget problem att hoppa över album som jag inte tyckte håller måttet. Det där med att hålla måttet var något som vi diskuterade väldigt mycket då han genom sina många flyttar de senaste åren skurit ned sin samling till det som han tyckte var det allra bästa något som jag känner att jag borde göra också men som jag inte riktigt har tagit mig för ännu då jag äntligen bor i en lägenhet som har utrymme för mina serier.
Nå, det var min förra vecka dags att börja komma ikapp med det som hände i seriesverige då.
13 februari 2007
11 februari 2007
Ny svensk serieblogg (igen)
Mikke Schirén har startat upp ytterligare en blogg (förutom Komikas) där han skriver rent allmänt om seriesverige från sitt alldeles egna perspektiv.
Det börjar bli ett par stycken nu.
Det börjar bli ett par stycken nu.
Min lördag
Spenderades till viss del på en vernissage av Vanja Schelins (och andra tecknares) bilder och skulpturer. Lite lustig lokal var det. 5 trappor upp med en fantastisk utsikt över Humlegården. Vanja var hur trevlig som helst att prata med och är någon som jag skulle vilja att någon plockade upp och publicerade på vardaglig basis.
Så ta och besök Galleri Panorama på Engelbrektsgatan 19 innan den 22/2.
Så ta och besök Galleri Panorama på Engelbrektsgatan 19 innan den 22/2.
05 februari 2007
Så får ni ju inte göra!
Min vanliga morgontidning City har bytt ut en av sina serier och givetvis plockade de bort den enda av dom som jag tycker är riktigt bra. Om man står inför valet att plocka bort en av Foxtrot, Liberty Meadows, Pooch Cafe eller Trollkarlen från Id. Inte fanken är det Foxtrot man skall plocka bort då! Liberty Meadows är en serie som stundtals är snyggt tecknad men där oftast poängen är rätt långsökt, Pooch Cafe är Laban fast betydligt sämre och Trollkarlen från Id slutade vara bra/ rolig för ett par decennier sedan. Ersättare blir Samir som jag hoppas blir betydligt bättre allt eftersom då den första strippen var verkligen inte bra. Det är givetvis bra och kul att de satsar på svenska serier (som alla svenska tidningar av rang borde göra) men lite kvalitetskontroll borde de införa.
Tur att jag hade en återvändande favoritkund var första kund annars hade den här dagen varit förstörd.
Tur att jag hade en återvändande favoritkund var första kund annars hade den här dagen varit förstörd.
Uttlottningen klar
Vi har nu dragit vilka personer som vann originalsidor från The Portent. Lottdragare var ingen annan än Peter Bergting himself!
Peter myser när han ser sina album fint uppradade
Det var hela fyra sidor som vi fick att lotta ut.
De var för övrigt alla från det andra numret av tidningen.
Utan att titta drog Peter fyra namn ur hattkrukan (som just nu är på rea i grannbutiken)
Vi vill härmed gratulera David Darabian, Håkan Fredriksson, Terje Nordin & Robin Wiman till ert eget serieorginal. Jag hoppas ni alla blir nöjda med den och att den kommer få en hedersplats i ert hem. Skicka gärna bildbevis.
Till er andra så önskar jag bättre lycka nästa gång.
Peter myser när han ser sina album fint uppradade
Det var hela fyra sidor som vi fick att lotta ut.
De var för övrigt alla från det andra numret av tidningen.
Utan att titta drog Peter fyra namn ur hattkrukan (som just nu är på rea i grannbutiken)
Vi vill härmed gratulera David Darabian, Håkan Fredriksson, Terje Nordin & Robin Wiman till ert eget serieorginal. Jag hoppas ni alla blir nöjda med den och att den kommer få en hedersplats i ert hem. Skicka gärna bildbevis.
Till er andra så önskar jag bättre lycka nästa gång.
04 februari 2007
Vad kommer det nya året att innehålla
Nyheten om att Mikael Tegebjer flyttar från Egmont till Bonniers har fått mig att undra om 2007 kommer vara ett år då seriesverige stöps över ända. Det är väldigt mycket som är på gång just nu:
* Peter Sparrings avhopp från Schibstedt
* 10 år sedan Bonnier sålde Semic vilket gör att de nu kan börja med serietidningar igen
* Fler och fler svenska småförlag dyker upp
* Både Egmont och Schibstedt kommer att satsa på bokutgivning av kvalitetsserier att lägga till Komikas och Ordfront/Galagos utgivning.
* Pressens morgontjänst startar tidskriftdistribution
* Förlagstjänst & Seelig blir en verksamhet
Dessutom verkar det som om mangavågen håller på att mattas av något, det är inte fult så många nya titlar utlovade under våren.
Vi har dessutom positiva utvecklngar som attGalago ökat antalet prenumeranter rejält liksom att Rocky magasinet etablerat sig som en livsstilstidning.
Sammantaget så känns lite som en återgång till 80-talets serievåg när Horst & co härjade som värst.
* Peter Sparrings avhopp från Schibstedt
* 10 år sedan Bonnier sålde Semic vilket gör att de nu kan börja med serietidningar igen
* Fler och fler svenska småförlag dyker upp
* Både Egmont och Schibstedt kommer att satsa på bokutgivning av kvalitetsserier att lägga till Komikas och Ordfront/Galagos utgivning.
* Pressens morgontjänst startar tidskriftdistribution
* Förlagstjänst & Seelig blir en verksamhet
Dessutom verkar det som om mangavågen håller på att mattas av något, det är inte fult så många nya titlar utlovade under våren.
Vi har dessutom positiva utvecklngar som attGalago ökat antalet prenumeranter rejält liksom att Rocky magasinet etablerat sig som en livsstilstidning.
Sammantaget så känns lite som en återgång till 80-talets serievåg när Horst & co härjade som värst.
03 februari 2007
Mer DC album
Nu har mailet med sommarens Vertigo- och Wildstorm-album dykit upp mailboxen och jag måste säga att urvalet känns inte särskilt upphetsande. Det är samlingar av pågående tidningar som Fables, Hellblazer, 100 Bullets samt ett par miniserier som erbjuds. Skönt att kunna konstatera att Fables får en större samling den här gången än den senaste. Två album står dock ut av olika skäl och båda från Vertigo.
Silverfish Hc
Writer/Artist: David Lapham
$24.99 Us, 160 Pages
Som är ett originalalbum från Stray Bullets skapare vilket förmodligen förklarar varför den tidningen synts till på ett tag. Kan bli skoj och definitivt något som jag skall ta en titt på när det dyker upp.
The Complete Bite Club Tp
Writers: Howard Chaykin And David Tischman
Artist: David Hahn
$19.99 Us, 264 Pages
Det första albumet kom i en minipocket gåva och jag är lite förvånad över att de gör en större samling av den. Samtidigt som det är lite synd att det inte blir det fler serier i det universumet.
Förhoppningsvis kommer de lansera ett par nya tidningar som roar men annars känns det som om sommaren kommer lunka på i samma fotspår som Vertigo traskat i de senaste åren.
Silverfish Hc
Writer/Artist: David Lapham
$24.99 Us, 160 Pages
Som är ett originalalbum från Stray Bullets skapare vilket förmodligen förklarar varför den tidningen synts till på ett tag. Kan bli skoj och definitivt något som jag skall ta en titt på när det dyker upp.
The Complete Bite Club Tp
Writers: Howard Chaykin And David Tischman
Artist: David Hahn
$19.99 Us, 264 Pages
Det första albumet kom i en minipocket gåva och jag är lite förvånad över att de gör en större samling av den. Samtidigt som det är lite synd att det inte blir det fler serier i det universumet.
Förhoppningsvis kommer de lansera ett par nya tidningar som roar men annars känns det som om sommaren kommer lunka på i samma fotspår som Vertigo traskat i de senaste åren.
01 februari 2007
DC sommaralbum
Jag fick ett mejl från DC om vilka album de kommer att släppa i sommar, visserligen begränsad till de vanliga superhjältetitlarna men usch vad få saker som verkar skoj.
Det är lite bedrövligt att det mest spännande är vilka serier de kommer att trycka upp i Showcase Presents utförandet.
Men jag hittade i alla fall ett par godbitar:
Catwoman: When In Rome Tp
Writer: Jeph Loeb
Artist: Tim Sale
Collects Catwoman: When In Rome #1-6
$12.99 Us, 160 Pages
Loeb/Sales samarbete i batmanuniversumet är oftast läsvärda även om allt inte är lika bra som Long Halloween.
Batman: Harley And Ivy Tp
Writers: Judd Winick, Paul Dini And Bruce Timm
Artists: Joe Chiodo, Bruce Timm, Ronnie Del Carmen And Shane Glines
Collects Harley And Ivy: On The Lam, Batman: Harley And Ivy And A Story
From Batman: Gotham Knights #14 (Presented Here In Color For The First
Time)
$14.99 Us, 136 Pages
Den här samlar ett par skojiga miniserier och är helt klart värd att slösa bort kväll med.
Superman: The Amazing Transformations Of Jimmy Olsen Tp
Writers: Otto Binder, Jerry Siegel And Others
Artists: Curt Swan, John Forte, Pete Costanza And Others Collects Stories
From Superman's Pal Jimmy Olsen #22, 28, 31-33, 41, 42, 44, 49, 53, 59,
65, 69, 72, 77, 80, 85 And 105
$14.99 Us, 192 Pages
Legendariskt udda serier om Jimmy Olsen som i viss mån ligger till grund för en del Kapten Stofil äventyr.
Batman And Son Hc
Writer: Grant Morrison
Artists: Andy Kubert, Jesse Delperdang And John Van Fleet Collects Batman
#655-658 And #663-666
$19.99 Us, 128 Pages
Kanske inte så oväntat men alltid välkommet med en Grant Morrison-album.
En intressant trend är att de verkar satsa på historiska verk som tar upp specifika ämnen som Batman: Secrets Of The Batcave Tp eller superhjältar som The Original Encyclopedia Of Comic Book Heroes Vol. 2: Wonder Woman Tp
Och som sagt en hel del Showcase Presents:
The Atom Vol. 1 Tp, Batgirl Vol. 1 Tp, Martian Manhunter Vol. 1 Tp, Adam Strange Vol. 1 Tp, Wonder Woman Vol. 1 Tp.
Nu väntar jag bara på att uppgifterna för Vertigo och Wildstorm skall droppa in.
Det är lite bedrövligt att det mest spännande är vilka serier de kommer att trycka upp i Showcase Presents utförandet.
Men jag hittade i alla fall ett par godbitar:
Catwoman: When In Rome Tp
Writer: Jeph Loeb
Artist: Tim Sale
Collects Catwoman: When In Rome #1-6
$12.99 Us, 160 Pages
Loeb/Sales samarbete i batmanuniversumet är oftast läsvärda även om allt inte är lika bra som Long Halloween.
Batman: Harley And Ivy Tp
Writers: Judd Winick, Paul Dini And Bruce Timm
Artists: Joe Chiodo, Bruce Timm, Ronnie Del Carmen And Shane Glines
Collects Harley And Ivy: On The Lam, Batman: Harley And Ivy And A Story
From Batman: Gotham Knights #14 (Presented Here In Color For The First
Time)
$14.99 Us, 136 Pages
Den här samlar ett par skojiga miniserier och är helt klart värd att slösa bort kväll med.
Superman: The Amazing Transformations Of Jimmy Olsen Tp
Writers: Otto Binder, Jerry Siegel And Others
Artists: Curt Swan, John Forte, Pete Costanza And Others Collects Stories
From Superman's Pal Jimmy Olsen #22, 28, 31-33, 41, 42, 44, 49, 53, 59,
65, 69, 72, 77, 80, 85 And 105
$14.99 Us, 192 Pages
Legendariskt udda serier om Jimmy Olsen som i viss mån ligger till grund för en del Kapten Stofil äventyr.
Batman And Son Hc
Writer: Grant Morrison
Artists: Andy Kubert, Jesse Delperdang And John Van Fleet Collects Batman
#655-658 And #663-666
$19.99 Us, 128 Pages
Kanske inte så oväntat men alltid välkommet med en Grant Morrison-album.
En intressant trend är att de verkar satsa på historiska verk som tar upp specifika ämnen som Batman: Secrets Of The Batcave Tp eller superhjältar som The Original Encyclopedia Of Comic Book Heroes Vol. 2: Wonder Woman Tp
Och som sagt en hel del Showcase Presents:
The Atom Vol. 1 Tp, Batgirl Vol. 1 Tp, Martian Manhunter Vol. 1 Tp, Adam Strange Vol. 1 Tp, Wonder Woman Vol. 1 Tp.
Nu väntar jag bara på att uppgifterna för Vertigo och Wildstorm skall droppa in.
Ny svensk serieblogg
Jag hittade via Stef Gaines till Inkdummy som är skriven av en kvinnlig Hoforselev. Jag måste säga att jag roas rätt rejält av slakten av heliga kor som hon utsatt seriesverige för. Först hoppar hon på Serifrämjandets forum och påpekar att hon inte känner sig välkommen där och nu senast Galago.
Jag måste säga att hon verkligen är uppfriskande nu förväntar jag mig bara att hon skall producera serier om är lika bra som hennes blogg.
Jag måste säga att hon verkligen är uppfriskande nu förväntar jag mig bara att hon skall producera serier om är lika bra som hennes blogg.
Februari Previews
Vi har ett extra antal Previewskataloger den här månaden så om du är intresserad av titta genom detta monster så dyk upp i butiken och be snällt och gärna att du såg erbjudandet på bloggen så ger jag dig ett ex av den
Erbjudandet gäller till och med 28:e februari eller så länge vi har ex kvar.
Erbjudandet gäller till och med 28:e februari eller så länge vi har ex kvar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)