Galago gör rätt

En tröst när jag står upp till knäna i svenska album är Galagos ordfront press release om vårens böcker. Äntligen så har ett svenskt förlag fattat hur det skall funka. Inte släppa allt, floff, till bokmässan och drunkna bland allt annat "floffande" som sker där utan släpp böckerna i jämn strid så att folk återkommer regelbundet till butikerna för att handla. Nu till våren så kommer följande böcker:

Januari: Liv Strömquist, Einsteins fru

Februari: Fabian Göranson, Kirurgi
Februari: Galago vol. 92

Mars: Simon Gärdenfors, Simons 120 dagar
Mars: Galago Int.

April: Marjane Satrapi, Kyckling med plommon

Juni: Galago vol. 93

Man kan bara undra vad de har emot maj? Sedan så finns ju alltid möjlighet att tryckerierna strular till det som hänt med höstböckerna men intentionerna är goda och det är bara att hoppas att fler förlag följer efter.

Sedan så vill jag passa på att gratulera till att de hittat ett amerikanskt förlag att samarbeta med. Jag tror att Galago kommer att passa som handen i handsken på Top Shelf som försökt med antologier tidigare men som aldrig lyckats attrahera tillräckligt stora tecknare till dom och inte minst har haft svårt att sovra bland de mindre bra bidragen. Det här har alla förutsättningar för att bli en av de viktigaste sakerna som hänt svenska serieskaparna på väldigt länge.

Sedan fick jag nya Galago i handen av Johannes igår och en sak slog mig när jag tog mig igenom numret. Den innehåller numer väldigt många bra tecknare. För att göra en seriejämförelse så är det fler tecknar som Jaime Hernandez än som Gilbert Hernandez. Tidigare så har jag tyckt att Galago teckningsmässigt dominerats av Mats Jonsson och Liv Strömkvist typen av tecknare som inte är några ekvilibrister direkt (även om Mats har en betydligt bättre förmåga att teckna än hans rykte säger) men exempelvis Tom Karlsson serie är en uppenbarelse. Nu är det visserligen huvudsakligen de utländska materialet som lyfter det grafiska men helhetsintrycket är ändå väldigt snyggt.