Inte illa

Enligt den här artikeln så såldes en originalsida från Kung Ottokars Spira för hela 99,200 euro till en okänd samlare i helgen. Omräknat så är det omring 900 000 svenska kronor i dagens värde vilket inte är dåligt direkt.

Vi tar 93 kronor för hela albumet och då är det i färg och på svenska :-)

Jag har läst serier

Detta är kanske inte så underligt då jag läser serier mest varje dag men för en gångs skull tänkte jag skriva om det jag läst här i bloggen. Detta är något som jag vanligtvis undviker då jag tycker att jag har betalt för att prata serier i butiken men den senaste veckan har det kommit fyra förstanummer som jag finner värt att nämna.

Seven Soldiers of Victory #0
av Grant Morrison och JH Williams
DC

Detta är Grant Morrisons senaste jätteprojekt i superhjältevärlden. Det skall bli sju fyra-nummers miniserier + epilog innan det här är färdigt. Tidigare har han gett sig på JLA och X-Men, båda superhjältegrupper med välkända hjältar. Den här gången dock har han grävt upp betydligt mer obskyra hjältar och det känns som det största problemet med den här tidningen. I de två ovannämnda projekten så har han kunnat leka med vår förutfattade meningar om hur Stålmannen, Läderlappen, Cyclops och Järven mfl reagerar medans Seven Soldiers saknar det stödhjulet. De behövs förklaras en hel del kring vilka personerna är och vad är det för häftiga leksaker som dyker upp, vilket inte görs i tillräckligt stor omfattning. Dessutom så lider serien lite av en del element som gör The Filth och Invisibles lite svårtydda nämligen att det finns ytterligare en verkligen bortom den som våra sinnen uppfattar. Nu är inte det här en dålig serie, tvärtom den har potentialen till att bli minst lika bra som hans X-Men men det kräver att de nästföljande miniserierna klarar av att förklara mer än vad den här specialen gjorde.

Detta var dock inte min fulla dos av Morrison utan han har även skrivit denna tidning:

Vimanarama
av Grant Morrison och Philip Bond
DC/Vertigo

Den här gillade jag betydligt bättre än Seven Soldiers men då är jag väldigt förtjust i Philp Bonds teckningar.Kort uttryck så ger sig Morrison på indisk mytologi i ett modernt England vilket visar sig vara en rätt trevlig blandning. Jag måste säga att jag har svårt att se att den här serien hade kunnat göras bara för ett par år sedan innan TV-serier som Curry, Curry, Nam, Nam och the Kuhmars at #42 såg till att synliggöra den stora brittiska indiska befolkningen i media. Väl värt att ta en titt på.

Apocalypse Nerd
av Peter Bagge
Dark Horse

Detta är en miniserie i sex nummer om världen efter att världen har gått under. Jag tror att det här är det skojigaste som jag sett från Bagge sedan den reguljära Hate-tidningen lades ned. Det är dock inte lika bra som de tidiga numren av Hate men väl de senare. Innehåller dessutom de rätt underiga Founding Fathers Funnies som jag tror man får mer ut av om man är bekant med de historiska personerna men det verkar vara i samma stil som en del av Bradley-historierna. Ett nummer är för lite för att bedöma det här då det kan dra iväg åt vilket som helst men detta kan mycket väl bli något.

little star
av Andi Watson
Oni

Andi Watson är en av mina stora favoriter även om projektet innan detta Love Fights hade varit betydligt bättre om den hade utspelat sig i en modern skvallertidningsmiljö snarare än en superhjältemiljö. Här har han gått tillbaka till vardagsrealismen i Breakfast Afternoon och utforskar den moderna pappa-rollen vilket känns som väldigt välbehövligt. Vi behöver mer serier om vuxna människor som gör vuxna saker. Jag är dock inte lika förtjust i den riktning som hans teckningsstil har tagit. Det verkar som om han scannar in teckningarna i datorn och lägger på gråtoner men tyvärr är upplösning inte hög nog så att en del av hans streck försvinner. Det här är dock något som jag tror kommer att läsa bäst som ett album.

Det är vad jag har läst i helgen, vad har ni läst?

Svenska förlags promotion

Hibbs vs Fantagraphics fick mig att tänka på hur det ser ut med promotionmaterial från svenska förlag och tyvärr är det ännu sämre än hur det är på den amerikanska marknaden. Det enda svenska förlag som vi får promotionmaterial ifrån är Bonnier Carlsen, huvudsakligen för manga men vi fick bra Tintin-material när nyöversättningen kom. Annars är det noll och intet.

Vad värre är, vår information om nya svenska album är vanligtvis begränsat till ett samtal från distributören som säger "Vi har album x som kostar y kronor av skapare ab från förlag cd. Hur många skall ni ha?" Något som är oerhört irriterande då vi när det gäller nya okända förmågor behöver se vilken typ av serier det är frågan om. Det behöver inte vara påkostat utan det räcker med en A4 blad vikt till ett A5 häfte med omslaget på sid 1, två seriesidor på sid 2 & 3 samt beställningsinformation och beröm för tidigare alubm? Se till att den är Ok att kopiera upp på en vanlig kopiator och ge tillåtelse att kopiera och sprida det fritt så har du en billig enkel folder som om albumet är bra nog kan stimulera försäljningen rätt rejält (med seriemått mätt är det kanske bäst att tillägga). Eller ännu bättre, gör en PDF-fil av foldern och lägg ut på hemsidan. Se till att den inte överstiger 2-3 MB så att folk kan skicka runt den i mail och du har får tillgång till ett av de bästa sätten att nå ut med till potentiella kunder nämligen polare som tipsar polare.

Med en förhållandevis liten ansträngning från de svenska småförlagen skulle detta kunna betala sig rätt snabbt.

Uppföljning till Hibbs

Häromdagen så länkade jag till Brian Hibbs genomgång av försäljningen av seriealbum. Tom Spurgeon noterade det hela i hans Comics Reporter vilket fick Hibbs att skriva detta svarsmail.
Det här citatet från Hibbs brev tycker jag visar på både den frustration som vi känner som går att känna som seriehandlare:

The overwhelming majority of the DM sales are concentrated in 300 to 500 (or so) stores -- and we're STILL outselling most material from most publishers in 7500+ bookstores. Just think what we could do if we had marketing support or any commitment from manufacturers?

Nu är det rätt lätt att plocka ned det här argumentet och Fantagraphics Eric Reynolds gör det utifrån deras synvinkel:

I'm not at all pointing a finger at Brian -- he's one of the good guys, but he's one of a small minority of direct market retailers that make any effort to stock our books. If 90 percent of direct market retailers stocked even some of our line --whether it be Peanuts, Crumb, Eightball, whatever-- I could understand why DM retailers might get frustrated by the book trade's encroachment on the graphic novel market. But when that number is more like 30 percent (and even that's misleading because certainly many of these are stores that carry only one or two specialized lines, like Prince Valiant or Usagi Yojimbo), it's hard to understand the sour grapes.

Erik verkar dock göra misstaget att tro att seriehandlare är emot bokhandelskedjorna vilket generellt sett inte stämmer (undantag finns givetvis) utan problemet är att de lägger inte ned tilläckligt med energi för att hjälpa de kunder som de redan har. I stället för att gråta över de 70% som inte beställer deras produkter se till att de 30% som gör det verkligen får de resurser de behöver för att maximera sin potential. Det är vad Hibbs är ute efter, inte att man inte skall sluta försöka nå nya kunder. Det innebär dock att man måste lyssna på de kunder som man redan har och i det här fallet är det inte Fantagraphics starkaste sida.

Bone som dataspel

Enligt det här blogginlägget och den här intervjun så är Bone på gång från skaparna av det mycket populära spelet Sam & Max. Om det nu blir ett peka och klicka spel återstår och se men det är väl inte helt otroligt.

Analys av seriebutiker kontra vanlig bokhandel

Brian Hibbs har för andra året i rad gjort en jämförelse mellan försäljningen i seriebutiken dvs den så kallade "Direct Market" och vanliga bokhandlare. Det som jag framför allt finner intressant är att även om bokhandeln sålt betydligt fler seriealbum än året innan så har inte bruttoförsäljningen i dollar ökat i motsvarande grad. Anledningen till det stavs manga som är betydligt billigare än amerikanska album. Detta borde innebära att kategorien manga minskade i lönsamhet för bokhandlarna under 2004 eftersom kostnaderna för att hålla lager och överhuvud taget hantera den stora ökningen av album borde öka mer än den bruttoförsäljning ger utrymme till. Men det är spekulationer från min sida. Det kan mycket väl vara så att storbokhandlarna har andra avtal o dyl som gör att de extra kostnaderna inte är så stora. Enligt hörsägen från amerikanska kollegor så verkar det som om en del av bokhandelskedjorna har uppmärksammat detta och dragit ned på de hyllmeter manga som de erbjuder. Det skall dock balanseras med att åtminstone en bokkedja har exprimenterat med importera manga direkt från Japan. Vi får se om detta lider till något mer.

Hellblazer

Constantine hade premiär i staterna i helgen och den gick förvånantsvärt bra tycker jag. Men vi får se om den lever längre än första helgen. På tal om förvånansvärt när det gäller den filmen så verkar det som om recensenterna inte hatade den direkt vilket förvånar mig lite men det är mycket möjligt att de inte riktigt är bekanta med ursprungsmaterialet.

För brutal underhållning kan ni ta en titt på Rotten Tomatoes sida för uppföljaren till Mask dvs Son of the Mask som tydligen även har gått upp i Sverige nyligen.

Bokrean

Det är alltid med en viss bävan som jag tittar i katalogen för bokrean eftersom om det är en populär titel som reas ut billigt så tar det kål på vår försäljning. Dessutom är det lite surt att vi inte finns med i den reguljära bokhandlarsvägen och därför inte får tillgång till reaböckerna. Därför kändes det rätt skönt att notera att Bokia bara erbjuder 5 seriealbum varav två stycken Hälge som vi inte säljer i någon utsträckning. Jag föresätter att det kommer att finnas erbjudanden på mangaalbum här och var men det är oftast något som stimulerar vår försäljning, Dragonball Bk 5 t ex är förmodligen den volym som vi sålt absolut mest av när det gäller Dragonballpocketerna. Det är dock lite konstigt att när svenska serieutgivingen är så stor som den är nu att det inte har större genomslag. Fast det är ju klart många av de album som inte såldes det här året kan tänkas dyka upp på nästa års bokrea.

Och för er som undrar så kommer vi inte ha någon allmän bokrea i butiken utan vi hänvisar till vår readag den tolfte i månaden.

Mer Manga

Heidi McDonalds the Beat har en artikel om hur det nu verkar som om mangautgivningen nu verkar lugna ned sig. Det är dock värt att notera att detta är början på en krash utan snarare att förlagen inte längre kan slänga ut vad som helst och det säljer utan köpare har blivit mer sparsmakade.

Jag tycker även att kommentarerna är väl värda att läsa då det finns en intressant information där.

Tips för ovana serieförfattare

Steven Grant har en rätt intressant kolumn idag där han publicerar manuset till ett project som han en bit in insåg inte höll måttet. Vanligtvis så är de manus som man ser sådant som vinner priser såsom Sandman #19 manuset eller Dark Knight Returns så det är lite skoj att se ett riktigt dåligt manus.

Sajtuppdateringar

Vår genomgång av februari månads Previews finns uppe nu.

Vi har även uppdaterat mangaavdelningen i vår webshop. Nu har vi över 1900 album i den avdelning bara.

Mer om seriehandlarfallet

På sin sajt Comics Reporter har Tom Spurgeon skrivit ut anledningar till varför Gordon Lee behöver allt stöd han kan få.

För att ge ett lite balans åt debatten tarPaul O'Brien och gör en ytterligare en genomgång av fallet och de lagar som de är frågan om. Det han konstaterar är att det stora problemet är hur lagarna tillämpas och att de skrämselskott som bl.a Peter David skickar ut är rätt överdrivna.

Den tolfte

Imorgon är det den tolfte vilket innebär att det är dags för månadens rea.

Väl mött!

Uppföljning

Tom Spurgeon har en uppdatering på Comicon Pulse om seriehandlarfallet. Tack och lov är kommenterarerna den här gången av det mer sansade slaget. Jag tror att alla seriehandlare förstår hur lätt en tidning kan handla på fel ställe men det straff som han hotas av är skrämmande hårt.

Yay, me!

Tror det är första gången som jag lyckats blogga något varje dag under vecka. Jag är så stolt.

Svenska Seriealbum 2004

Vår vän och kund Ola Hammarlund har i jobbet med Urhunden sammanställt listan över seriealbum på svenska och det är en rätt intressant utveckling på gång.

Under 2004 publicerades det 186 album, därav 56 originalsvenska och 2 med blandat innehåll. Om man då tar och jämför det med tidigare år så är det en rejäl ökning av antalet utgåvor. På tio år har utgivningen fördubblats. Nu var det en stor seriekris under 90-talet så att utgivningen var liten är inte särskilt förvånande. Nu är Ola rätt snäll i sin bedömning av utkomna seriealbum. Bland annat så räknar han in de häften som Seriefrämjandet ger ut som en del av albumutgivningen vilket är något som jag själv ser mer som små tidningar/fansin (att de inte klarar av distribuera dom till oss har givetvis ingenting med min negativa inställning till dom att göra)

Ola nämner mangavågen som en viktig del i ökningen, jag skulle gå så långt som att säga att den enorma ökningen är nästan helt och hållet mangans förtjänst. Inte så att ökningen bara är mangaalbum (även om det är en stor del) utan att Dragonballs enorma framgång fick en mental blockering att släppa hos svenska förlag. Plötsligt var det som om de insåg att det gick att tjäna pengar på serier och det utan att de har koppling till eller uppbackning från TV-serier och annat.

För er som vill se utvecklingen kommer här statistiken från 1992 och framåt:

1992: 154 album, därav 32 originalsvenska
1993: 106 album, därav 31 originalsvenska
1994: 84 album, därav 27 originalsvenska
1995: 68 album, därav 27 originalsvenska
1996: 61 album, därav 26 originalsvenska
1997: 70 album, därav 27 originalsvenska
1998: 79 album, därav 33 originalsvenska
1999: 95 album, därav 35 originalsvenska och 3 med blandat innehåll
2000: 109 album, därav 40 originalsvenska och 3 med blandat innehåll
2001: 95 album, därav 32 originalsvenska och 3 med blandat innehåll
2002: 119 album, därav 47 originalsvenska och 3 med blandat innehåll
2003: 106 album, därav 45 originalsvenska och 4 med blandat innehåll

Olas kommentarer till de olika kategorierna och lite annat:
-Som album räknas alla slags serier i bokform, alltså även pocketar, inbundna samlingsvolymer m.m. Även mindre häften som Lantisar [De häften som jag nämnde ovan /Staffan] räknas som album om de har ISBN-nummer.

-I listan finns enbart med nya album, alltså inte rena nytryck i samma format som tidigare. Däremot räknas nyutgåvor, samlingsvolymer, pocketutgåvor etc. som nya album. Gränsen kan ibland vara svår att dra mellan nytryck och nyutgåvor, men jag har gjort mitt bästa. Enbart böcker med serier är medtagna, ej skämtteckningar.

- Listan och statistiken gör inte anspråk på 100-procentig exakthet, men det är tydligt att det skett en explosion inom albumutgivningen, och att vi nått en nivå som vi inte sett på länge - om någonsin. En del av orsaken är helt klart mangainvasionen, som under 2004 resulterade i 47 album, från 10 olika serier. Det förklarar dock knappast hela skillnaden mot förra året, allra minst som mangan hade börjat komma redan tidigare år. Ökningen har inte varit lika stor vad gäller de originalsvenska albumen, vars andel av utgivningen minskat från 42,4 % 2003 till 30,1 % 2004.

- Noteras kan också att 13 förlag gav ut seriealbum under 2004, och att Egmont fortfarande leder stort, med 92 album, följt av Bonnier Carlsen med 50. Efter dessa två kommer en mellangrupp bestående av Optimal (11 album), Seriefrämjandet (9 st.), Kartago (8 st.) och Galago (7 st.). Epix gav ut 3 album, och Bakhåll, C'est bon, Kabusa, Serieskolan i Malmö, Smålänningen och Wahlström & Widstrand gav ut 1 album vardera.

Tv-stjärna

Vi hade celebert besök av Cicci Renström från TV4 i butiken idag. Hon var där för att göra lite research inför Hellblazer-filmen som har premiär rätt snart. Jag gjorde mitt bästa för att säga att filmen förråder ursprungsmaterialet och att de verkligen inte har förstått vem John Constantine är. Tyvärr vet jag inte när det sänds men jag tror att det är till ett morgonprogram.

Seriehandlare i knipa

Och nej, det är inte oss det handlar om utan Gordon Lee i Rome, Georgia som under Halloween delade ut serietidningar i sin butik istället för godis. Tyvärr så råkade en tidning från Alternative Comics följa med och i den fanns ett avsnitt från ett ännu inte utkommet album som bl.a. handlar om det första mötet mellan Picasso och Braques där Picasso råkar vara naken.

Det är helt klart att ett misstag att tidningen fanns med bland det som delades ut men det hindrade inte föräldrarna till det än så länge okända barnet (framför allt barnets ålder vilken kan vara från 2-4 år till 17) att anmäla det hela till polisen vilket ledde till Gordon Lees arrest dels för försäljning av obsent material till minderåriga samt för distribution av material med nakenhet i. Kort sagt det är rätt löjeväckande saker. Vad som är värre är att han faktiskt riskerar 1-3 års fängelse på grund av detta. Något som jag finner helt ofattbart.

Tom Spurgeon har en väldigt bra redogörelse för det hela på Comicon Pulse. Den första kommentaren är också klockren när det gäller att missuppfatta det hela. Att någon tecknar en seriefigur naken innebär inte att den är pornografisk något som det till och med finns domstolsutslag från US Supreme Court på. Peter Davis Blog har också en fin diskussion där censurivrare inte vill förstå vad problemet är.

Om du vill skänka pengar för att hjälpa till så går det alldeles utmärkt att skänka pengar till Comic Book Legal Defense Fund.

Manganyheter

Handlarsajten Internal Correspondent delar ut sina priser för förlag, nytt förlag, årets mangor och händelser. Med undantag för årets mangor (som de delar ut till de bästsäljande Shojo och Shonen serierna och som inte stämmer överens med vår butiks försäljning) håller jag med om resonemangen nästan till 100%. Med tanke på den sista kategorien så är det inte särskilt förvånande att se att CPM säger upp ett antal anställda. De skyller visserligen på att de lagt över distributionen till ett annat bolag men jag tror det är ett tecken på att mangamarknaden håller på att bli tuffare och att de stora bokhandelskedjorna tittar betydligt nogrannare på vad de faktiskt har sålt av de olika förlagen och förutom en del Yaoi-titlar har de faktiskt inte haft någon större titel.

Skojigt att se att Buster förnyar sig. De är första svenska tidning att plocka upp en reguljär pseudo-manga av Åsa Ekström. Helsingborgs Dagblad har en artikel om det hela.

Det kommer äntligen en ny mangaantologi till den amerikanska marknaden. Viz kommer att lansera Shoujo Beat som det iofs ryktas om kommer att vara mycket lik Animerica Extra. Jag väntar dock tills dess att jag ser vad den kommer att innehålla innan jag ropar högt.

RIP

Disneyserieskaparen Daniel Branca har gått bort i en hjärtattack. Han blev bara 53 år.

Manganyheter

Ironcat bites it

Ironcat meddelar på hemsidan att de upphör som bolag något som inte direkt kommer som en överaskning då de inte direkt rosat marknaden med nya produkter. Förlaget bildades när Antartic Press beslöt att upphöra med sin mangautgivning. Tyvärr plågades deras utgivning av dåligt tryck och dålig engelska vilket gjorde deras album svårsålda. När Tokyopop-revolutionen med 10-dollarsalbum kom så drog de formatet på sina album men inte priset lika mycket något som gjorde deras album ännu mer svårsålda. Med det sagt så publicerade de en av mina favoritmangor: Futaba-Kun Change som var en Ranma-variant med en lite mer realistisk ton mitt i all galenskap. Andra titlar som de publicerade var Vampire Princess Miyu och första albumet av Megatokyo.

Viz slås samman med annat bolag

Kanske lite sent att anmäla det nu men en av de tyngsta mangautgivarna i USA Viz har gått ihop med ett bolag specialiserat på att licensera ut manga & animéprodukter över hela världen. Båda bolagen ägs av det enorma japanska förlaget Shogakukan. Det som är okänt och som intresserar mig lite är att Viz är delvist ägt av ett annat japanskt förlag Shueisha vad det nu kan betyda för framtiden.

Shonen Jumps upplagesiffror

Manga News Service uppger att Shonen Jump säljer omkring 3.2 miljoner exemplar per nummer i Japan och omkring en tiondel av det i USA (350.000) vilket är en tredjedel av det mål de satt upp för försäljningen i USA. De uppger också att den svenska upplagan är nästan en tiondel av den amerikanska (30.000) medans den tyska motsvarigheten säljer omkring 140.000. MNS är för övrigt en sajt att hålla ögonen på när det gäller manganyheter.