Jag har läst serier

Detta är kanske inte så underligt då jag läser serier mest varje dag men för en gångs skull tänkte jag skriva om det jag läst här i bloggen. Detta är något som jag vanligtvis undviker då jag tycker att jag har betalt för att prata serier i butiken men den senaste veckan har det kommit fyra förstanummer som jag finner värt att nämna.

Seven Soldiers of Victory #0
av Grant Morrison och JH Williams
DC

Detta är Grant Morrisons senaste jätteprojekt i superhjältevärlden. Det skall bli sju fyra-nummers miniserier + epilog innan det här är färdigt. Tidigare har han gett sig på JLA och X-Men, båda superhjältegrupper med välkända hjältar. Den här gången dock har han grävt upp betydligt mer obskyra hjältar och det känns som det största problemet med den här tidningen. I de två ovannämnda projekten så har han kunnat leka med vår förutfattade meningar om hur Stålmannen, Läderlappen, Cyclops och Järven mfl reagerar medans Seven Soldiers saknar det stödhjulet. De behövs förklaras en hel del kring vilka personerna är och vad är det för häftiga leksaker som dyker upp, vilket inte görs i tillräckligt stor omfattning. Dessutom så lider serien lite av en del element som gör The Filth och Invisibles lite svårtydda nämligen att det finns ytterligare en verkligen bortom den som våra sinnen uppfattar. Nu är inte det här en dålig serie, tvärtom den har potentialen till att bli minst lika bra som hans X-Men men det kräver att de nästföljande miniserierna klarar av att förklara mer än vad den här specialen gjorde.

Detta var dock inte min fulla dos av Morrison utan han har även skrivit denna tidning:

Vimanarama
av Grant Morrison och Philip Bond
DC/Vertigo

Den här gillade jag betydligt bättre än Seven Soldiers men då är jag väldigt förtjust i Philp Bonds teckningar.Kort uttryck så ger sig Morrison på indisk mytologi i ett modernt England vilket visar sig vara en rätt trevlig blandning. Jag måste säga att jag har svårt att se att den här serien hade kunnat göras bara för ett par år sedan innan TV-serier som Curry, Curry, Nam, Nam och the Kuhmars at #42 såg till att synliggöra den stora brittiska indiska befolkningen i media. Väl värt att ta en titt på.

Apocalypse Nerd
av Peter Bagge
Dark Horse

Detta är en miniserie i sex nummer om världen efter att världen har gått under. Jag tror att det här är det skojigaste som jag sett från Bagge sedan den reguljära Hate-tidningen lades ned. Det är dock inte lika bra som de tidiga numren av Hate men väl de senare. Innehåller dessutom de rätt underiga Founding Fathers Funnies som jag tror man får mer ut av om man är bekant med de historiska personerna men det verkar vara i samma stil som en del av Bradley-historierna. Ett nummer är för lite för att bedöma det här då det kan dra iväg åt vilket som helst men detta kan mycket väl bli något.

little star
av Andi Watson
Oni

Andi Watson är en av mina stora favoriter även om projektet innan detta Love Fights hade varit betydligt bättre om den hade utspelat sig i en modern skvallertidningsmiljö snarare än en superhjältemiljö. Här har han gått tillbaka till vardagsrealismen i Breakfast Afternoon och utforskar den moderna pappa-rollen vilket känns som väldigt välbehövligt. Vi behöver mer serier om vuxna människor som gör vuxna saker. Jag är dock inte lika förtjust i den riktning som hans teckningsstil har tagit. Det verkar som om han scannar in teckningarna i datorn och lägger på gråtoner men tyvärr är upplösning inte hög nog så att en del av hans streck försvinner. Det här är dock något som jag tror kommer att läsa bäst som ett album.

Det är vad jag har läst i helgen, vad har ni läst?