Staffars Seriers Blog: Okunnig akademiker attackerar svenska mangautgivningen

26 februari 2007

Okunnig akademiker attackerar svenska mangautgivningen

I dagens SVD finns en debattartikel (eller kanske snarare omskriven akademisk uppsats) om kvinnobilden i manga där artikelförfattaren valt att låta bli att läsa mangorna utan bara tittar på bilderna. Innehållet i hennes kritik lämnar jag åt någon annan. Det som gör mig lite upprörd är att hon försöker etablera sig som någon expert när det är för mig är väldigt uppenbart att fil lic Åsa Johansson har brännt mer krut på att läsa om manga än att just läsa de mangaböcker som hon kritiserar.

Frågan är om hon ens har läst särskilt mycket serier. Hon är väldigt noga med att namedroppa olika genrer och begrepp men sättet hon gör det tyder på att det är inläst kunskap snarare än kunskap som kommer av att ha läst genrerna i fråga. Det känns nästan som det skulle vara en rätt skoj Comiquiz-fråga att identifiera var hon har hittat sina faktauppgifter. "I stycke 3 svarar vi sidan 73 av Fredrik Schodts Manga Manga..."

Faktum är att jag tycker att hela henns artikel andas okunskap som hon försöker dölja just genom att ge de japanska namnen på genrer men hon avslöjar hela tiden sin bristande kunskap. Ett par exempel:

En av de främsta skillnaderna ligger i bildlösningarna. Sidorna är uppbyggda på ett annat sätt än vad vi är vana vid, och serie­skaparen förhåller sig friare till serierutornas och pratbubblornas ramar, vilket för en ovan läsare kan ge ett oordnat intryck. Det förstärks också av att läsaren i högre grad än i västerländska serier själv behöver fylla i information mellan rutorna, till följd av ymnigt förekommande perspektiv- och scenbyten.
För en seriekunnig läsare så är det här okunnigt bullshit! Det hon beskriver är skillnaden mellan en stripsserie och en serie gjord direkt för serietidningar/seriealbum. Eller för att uttrycka det det är skillnaden mellan en serietidning som Knasen & Larson gentemot serier som Spider-Man eller Ett hus i Bronx av Will Eisner.

Det finns skillnader i berättande mellan japanska serier och västerländska men tyvärr har det gjorts alldeles för lite ordentliga studier av dom. Scott McCloud pratar om rutövergångar i Understanding Comics där han kom fram till att det japanska berättande skiljer sig från det västerländska när gäller en viss typ av rutövergångar som förekommer betydligt fler gånger i manga. Däremot påstår han inte det är särskilt förvirrande. En liten passu är att när jag skrev min C-uppsats i literaturvetenskap så kunde jag inte återskapa de mönster som McCloud såg i västerländska serier. Jag gjorde ingen jämförande studie på manga men för mig är McClouds ord inte lag i den här frågan förrän det gjorts mer forskning i frågan.

Figurerna har starkt förenklade drag, och näsa och mun är ofta så stiliserade att de bara består av några streck.


Detta stämmer endast om man inte läst särskilt mycket manga. Ryochi Ikegamis, Masamune Shirows, Hayako Miyazakis eller Jiro Taniguchis serier bevisar definitivt motsatsen. Det som kommer till väst är inte reprensativt för den japanska seriemarknad som helhet och att då försöka definiera japanska serier efter ett taskigt urval är bara att blunda för verkligheten. Dessutom stämmer beskrivningen ovan in på serier som Snobben, Dilbert mfl. Inom serier är det ett väldigt vanligt stildrag att reducera ned till mest väsentliga då det helt enkelt sparar en väldig tid när man tecknar.

IJapan är manga ett samlingsbegrepp för tecknade serier och inte en stil på det sätt som det har blivit i Sverige.


I Japan är manga det japanska ordet för tecknade serier, inte ett samlingsbegrepp. I Sverige och i västvärlden i övrigt så är manga är en geografisk benämning (främst om serier från Japan men asiatiska serier i största allmänhet är korrekt) inte en stil. Däremot finns det serieskapare och andra som är inspirerade av manga men det betyder inte att de gör manga. Skillnaden är ungefär som mellan en flaska sake och en sakeflaska som man fyllt svenskt kranvatten i. Ytligt sett är båda flaska med vatten men innehållsmässigt är det enorm skillnad.


Det förstnämnda i bästa fall, ty många av de kvinnliga superhjältarna räddar världen...


Här blir nörden i mig oerhört störd! Om hon bara hade haft fingrarna i styr och skrivit "de kvinnliga hjältarna" så hade jag inte haft något emot det men superhjältar är något specifikt som det finns väldigt lite av i manga. De kräver överanturliga krafter, färgglada dräkter och hemliga identiter. Mangans hjältinnor har mer gemensamt med James Bond och Indiana Jones än med Batman och Spider-Man.

Jag finner det dessutom intressant och något suspekt att de mangor som kritiseras hårdast är alla utgivna av Bonnier Carlsen. Ett par Egmont-mangor nämns i inledningen men tas inte upp alls när Johansson går igång med kritiken som i mångt och mycket består i att om man betraktar de individuella bilderna som enskilda konstverk utan kontext så är de för sexistiska.

Just detta att man skall bryta ut de enskilda bilderna när man kristiserar gör att jag påminns om Pox-rättegången där åklagaren hävdade att de enskilda rutorna skulle betraktas som konstverk vilket juryn tack och lov inte höll med om. En tecknad serie består av bilder i en följd som bildar en berättelse.

Sedan tycker jag väl att den svenska mangautgivningen är inte särskilt spännande och verkar mest kännetecknas av "vilka mangor kan vi få rättigheter till" snarare än en genomtänkt plan. Undantaget är Bonnier Carlsen vars produkter genomgående håller en högre klass än övriga förlag.

15 kommentarer:

  1. Gissningsvis har Åsa läst några tusen sidor serier med ankor ...

    http://www.nafsk.se/personsidor/2187.html

    SvaraRadera
  2. Mycket bra inlägg. Det enda jag kan (nästan) invända mot är väl att jag märkt att många idag, även inbitna mangafans, betecknar manga som en stil. Fel tycker även jag, men då inställer sig frågan hur länge ett ord kan felanvändas utan den nya betydelsen blir den "rätta". Jag vet inte, men fråga Fredrik Lindström.

    I övrigt kan man bara hålla med dig och ta sig för pannan när man läser artikeln. Till och med jag som manganovis ser snabbt vilken brist på djupgående faktakoll Åsa Johansson har haft här.

    Annars är hon ganska välrenommerad när det gäller allmänt seriekunnande -- hon har bl.a. varit handledare för serierelaterade magisteruppsatser i Uppsala.

    Jag tycker att du borde skicka din kritik till henne. Hennes epostadress är: Asa.Johansson@littvet.uu.se


    /ola he

    SvaraRadera
  3. Du vet att Åsa är NAFS(k):s ordförande, va?

    SvaraRadera
  4. Ah, såg nu att du också skrivit om debattartikeln. Tycker att du har helt rätt.

    Att hon dessutom är NAFS(K):S ordförande gör det hela ännu värre...

    Mitt inlägg finns här

    SvaraRadera
  5. Varför är det extra hemskt att hon är ordförande i NAFS(k)?

    SvaraRadera
  6. Vissa detaljer i Aasas debattartikel kan jag haalla med om; maanga japanska serier ("manga") innehaaller ibland stereotypa koensroller och sexism, men det har det samtidigt alltid aeven gjort i vissa franska serier ("bandes desinees"), italienska serier ("fumetti"), nederlaendska serier ("strips") m.m. Det kan knappast ses som naagot nytt som kommit till Sverige i och med importen av manga, koreanska serier ("manhwa") och kinesiska serier ("manhua"). Till exempel publicerades redan 1950 en amerikansk serie ("comics") i Sverige: Askungen. Denna comic visade upp en huvudperson som bodde hos en elak familj och skulle raeddas av en prins i och med en bal paa ett slott. Hur stereotypt aer inte det? Foer inte alltfoer laenge sedan boerjade Henk Kuijpers strip Franka publiceras i Nederlaenderna och sedan aeven i Sverige. I den serien ser man ofta huvudrollsinnehavaren avklaedd, framfoer allt i de senare, paa svenska ej utgivna, aeventyren. Canepas och Barbuccis fumetti Sky Doll (ej utgiven paa svenska) innehaaller aeven vissa likheter med Clamps Chobittsu, som Aasa tog upp.

    Gloem foer all del inte de comics, tegneserier, fumetti, strips m.m. som publiceras av Egmont i tidningar som Kalle Anka & C:o och Kalle Ankas Pocket, som ofta handlar om att olika ankor (Kalle och Alexander) taevlar om en annan ankas (Kajsa) gunst.

    Det kaenns som att Aasa har gjort vissa fel i sina antaganden och att sexism och stereotypa koensroller aer naagot som alltid har funnits i de tecknade serierna, aeven i vaestvaerlden.

    Den speciella bildorienteringen foerekommer foer oevrigt inte alltfoer saellan aeven i superhjaelteserier i comics-genren. Disney Italia har aeven anvaent detta i vissa av sina fumetti, till exempel "Paperinik New Adventures" och "W.i.t.c.h.", och aeven Egmont har paa sistone anvaend sig av detta i naagra enstaka av sina tegneserier, till exempel i Maardoen Smeds verk.

    Sedan finns det foerstaas en massa exempel paa manga, manhwa, manhua, fumetti, bandes desinees, tegneserier, strips, comics m.m. som inte alls anvaender sig av sexism eller stereotypa koensroller. Fraagan aer om Aasas debattartikel verkligen aer mer verklighetstrogen aen de gamla paastaaendena om att "serier aer farliga", som bland annat ledde till att maanga tidiga nummer av Kalle Anka & C:o har en laang text paa baksidan daer Egmont/Richters foersaekrar laesarnas foeraeldrar om att serierna i tidningen inte alls aer farliga och att de oeversatts av en hoegutbildad och kunnig pedagog. Men det ska vael alltid komma klagomaal om populaerlitteratur saa att de som klagar har naagot att sysselsaetta sig med, som till exempel Aasas debattartikel om japanska serier eller katolska kyrkans ogillande av Harry Potter-boeckerna i Italien.

    SvaraRadera
  7. Blixt, Steamboat: Jag hade inte koll på att hon var så aktiv inom Nafs(K). Det gör tyvärr att jag kommer att tänka de icke-manganördar som jag möter i butiken som säger "varför tycker ingen om mina serier istället manga" snarare än en upprörd akademiker.

    Ola: Tack för berömmet. Jag tror dock att jag kommer undvika att maila henne, det tycker jag är att gå till överdrift, genom Twingly så är ju mitt inlägg länkat från SVD och hit och är hon någorlunda nyfiken på reaktionerna så läser hon mitt inlägg.

    Vad det gäller just det språkliga så tycker jag att man bör stå emot frestelsen att förenkla manga till stil annars kommer vi att hamna i en situation där manga inte längre är manga och det vore väldigt olyckligt. Att manganissar inte vet bättre tror jag har med kunskap och möjlighet att se den variation som finns. Om du bara har den svenska utgivningen att gå efter är det lätt rätt att tro att manga är en stil som t ex ligne claire. Anekdotiskt kan jag berätta att i går hade jag en liten unge i butiken som tvärsäkert berättade för sin pappa att en viss figur var vintergatan i någon tecknad tv-serie som han tittade på och att figuren i fråga var en tjej trots att han tittade på en figur från ett tv-spel som dessutom var man. Jag har en känsla av att manganissarna som pratar om stil motsvarar den lilla ungen.

    Mikke: Alltid bra med flera personer som korrigerar felaktigheter. Intressant att vi reagerade på samma saker i mångt och mycket.

    Anonym: I en kommentar till Mikkes text om artikeln så påmindes även Magnus Knutsson om 70-talets seriedebatt så din reflektion delas av flera. Det finns betydligt mer att kritisera i hennes artikel än hennes grundkunskaper som jag tvivlar på, trots att hon betraktas som seriekunnig på Uppsala universitet. Om det finns länkar till andra texter om serier som hon skrivit som kan bevisa motsatsen så får ni hemskt gärna posta dom.

    Dessutom anser jag att största problemet med hennes "analys" av sexismen i manga är att den är så ytlig. Man måste bedömma verken som helhet och inte bara välja ut enskilda bilder eller gnälla över att tecknade figurer har för kort kjol eller för den delen vara tacksam för att det inte är pornografi som någon gav ut. (intressant att hon inte kommenterade de nakna brösten i Ranma 1/2)

    Synd att du är anonym för övrigt. Hade varit skoj att få ett namn på en seriekunnig person. Skriver du om sereir någonstans?

    SvaraRadera
  8. Mer läsning på ämnet: "Shôjo och Shônen – svensköversatt manga ur ett genusperspektiv" av Mikael Cederbom, Göteborgs Universitet.

    http://hem.bredband.net/lalaa/manga.htm

    SvaraRadera
  9. Johan: Jo det som jag tycker gör det värre att hon är NAFS(K) ordförande är att hon går ut och och pratar illa om en seriekultur, dessutom utan att tala om att hon tycker väldigt bra om en annan.

    Att hon dessutom har så mycket faktafel, då hon borde vara en insatt seriemänniska då hon är ordförande för en av de största serieföreningarna i landet, gör det extra sorligt.

    Jag har mailat mailat min egen kommentar till Åsa, och hon har lovat att återkomma med ett svar. Hon erkände också att hon råkat använda luddiga formuleringar som gjort att hon uppfattats fel - det ska bli intressant vilka luddigheter det handlar om.

    Och visst är det märkligt att hon glömmer bort de första publiceringarna av manga i Sverige. Men de passar ju som sagt inte in på det förenklade synsätt som hon förmedlar i artikeln.

    SvaraRadera
  10. Är man ordförande i NAFS(k) så är det närmast en plikt att visa förakt för alla serier som inte produceras under Disneys varumärke ...

    För att vara lite mer konstruktiv så är NAFS(k) faktiskt ingen *serie*förening. Vi har ett antal medlemmar som är rätt fokuserade på animation och skulle jag tvingas kategorisera Åsa är det snarare som Disneyfilmälskare än Disneyserieälskare.

    SvaraRadera
  11. Om man vill vara konspiratorisk och det tycker jag att man kan vara fram tills dess att man gör aluminiummössor så kan man se hennes ordförunskap som en förklaring till att hon inte kritiserar mangor från Egmont.

    Om vi lämnar gränslandet mellan skämt och genuin fråga så måste jag erkänna att jag är nyfiken på vad hon svarar Mikke.

    SvaraRadera
  12. Aluminiummössor? Det är väl inget fel på aluminiummössor, har min på mig nu ;)

    SvaraRadera
  13. För den som är intresserad kan jag nämna att jag har gjort ett inlägg med svar på ovanstående och annan kritik i Tykken - Mikkes blogg och serier och seriekultur.

    Bästa hälsningar och många kvack!

    Åsa Johansson

    SvaraRadera
  14. Ursäkta mig men nu vill jag påpeka en groda som jag finner mycket lustig.

    Om superhjältar:

    "De kräver överanturliga krafter, färgglada dräkter och hemliga identiter. Mangans hjältinnor har mer gemensamt med James Bond och Indiana Jones än med Batman och Spider-Man"

    Manga fullkomligt flödar av färgglada dräkter, övernaturliga krafter och hemliga identiteter, vilket gör att jag inte riktigt håller med om resonemanget.

    Bortsett från det så har jag inget att tillföra.

    SvaraRadera
  15. Jag tyckte bara att det var jättekul när hon trodde Love Hina var seinen.

    SvaraRadera