Serier på kultursidorna?

Jonatan Olofsgård borta på kulturrevolution.se skriver om kultursidornas bevakning som han tycker är bristfällig. Detta är ett ämne som kunder ondgör sig över till och från i butiken mest i ett "Varför kan de inte bekräfta min seriesmak"-anfall. Jag lutar själv åt att serierna i mångt och mycket får den uppmärksamhet de förtjänar och att det finns vissa formatproblem som att många serier ges ut över en längre tid och därmed saknar ett färdigt verk att recensera [vem vill hypa något som visar sig bli skit i slutändan] och som Olofsgård påpekar på, sammanblandning av ord och bild gör det svårt för prosarecensenter att skriva om bildspråk.

I blogginlägget [artikeln? hmmm. Vad blir korrekt svenska]så ondgörs det över att kulturskribenterna skriver om Art Spiegelman, Harvey Pekar och Marjane Satrapi medan Alan Moore, Neil Gaiman och Grant Morrison verk ignoreras något som jag inte riktigt håller med om. Neil Gaiman är numer en kultursidafavorit vars prosaböcker recenseras så fort de publiceras, Alan Moore har på senaste tiden gjort lättare superhjälteserier som jag iofs tycker bra om [Speciellt Top Ten med uppföljare] som jag inte finner säger något relevant om dagens samhälle och Grant Morrison saknar ett verk att recensera därmed inte sagt att en ordentlig analys av Invisibles skulle göra bort sig i en litterär tidskrift.

Jag tycker att det är lite av en generationsfråga vad man är villig att ta upp på kultursidorna. Om vi jämför DN:s och SVD:s kultursidor så märks det väldigt tydligt att SVD:s är mer intresserad av modern kultur och det är en följd skulle jag vilja hävda utan att göra tillstymmelse till undersökning att den är befolkad yngre medarbetare än vad DN har. Jag tycker mig dessutom märka en påtaglig nedgång i kunskapen i den allmänna kunskapen på DN:s kultursidor [ex. i en faktaruta kring Denise Mina så hävdades det att hon skrev en serienovell åt serietidningen DC Comics vilket förutom undermåliga engelskkunskaper är lika felaktigt att hävda att hon skrev en novell åt boken Random House] medan jag är rätt imponerad SVD:s rätt breda seriebevakning.

Det är ju inte bara serierna som behandlats styvmodersaktigt på kultursidorna ett annat exempel på ett kulturformat som inte har uppmärksammats efter förtjänst är ju TV-serier som först de senaste åren har fått en större uppmärksamhet från kultursidorna och det är ändå något som har ett betydligt större antal konsumenter än vad tecknade serier har.

Sedan går det ju inte att komma ifrån att vi som jobbar här ibland suckar och säger att den här skulle det vara underbart om någon kulturskribent skulle upptäcka [just nu La Perdida av Jessica Abel] men innan de börjar handla hos oss så har vi väldigt liten möjlighet att påverka just det.