... är inte värt att leva. Eller nåt sånt.
Det må vara grått och trist i Stockholm, något som gör en avundsjuk när ens vän och medarbetare är på solsemster och frestar med korta meddelanden om hur han njuter. Medan Staffan vandrar bland Gran Canarias berg har Lars och jag bestigit vårt eget Mount Everest; vi har gjort prenumerantutskicket!
Normalt sett är det Staffan som sitter vid datorn och utför besvärjelserna som förvandlar ett halvdussin Excel-filer till en faktura som jag (eller Lars) lägger i - förhoppningsvis - rätt paket och tejpar ihop. Det här gången föll det ansvaret på mig, något som gav mig ett par sömnlösa nätter.
Men tillsammans grejade vi det och nu firar vi med semlor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar