Staffars Seriers Blog: Gästblogg: Minnas fjärde lästips

11 oktober 2012

Gästblogg: Minnas fjärde lästips

Nu är det den näst sista dagen av min praotid den här veckan(otroligt tråkigt, jag vet, men jag måste ju tillbaka till skolan också), och därför är det dags för mitt fjärde och näst sista lästips! Idag tänker jag tipsa om en serie som jag blev tipsad om av en kompis nån gång i 2009, 2010 sådär, nämligen Othello!
Handling i korta drag: Yaya är en high school-tjej som är mycket blyg och försiktig av sig. Hennes klasskompisar är inte alltid så snälla mot henne, eftersom hon är så blyg och gråter ganska mycket, men hon är så naïv att hon inte märker av det. Nana är den totala motsatsen till henne: Hon är tuff, kaxig, stark, och framförallt: rättvis. Hon ger Yayas klasskamrater vad de tål och straffar dem när de gjort något fel. Så vad har dessa två individer gemensamt...? Jo, till att börja med är de samma person!

Jag upptäckte som sagt Othello genom en kompis. Hon sa att hon tyckte om serien och att den var läsvärd, så jag kollade upp det, och kom fram till att hennes bedömning var helt korrekt! Othello är en sån serie som man bara fastnar för. Tecknarstilen är till att börja med lite egen, och väldigt klassiskt shoujo. Stora, gulliga ögon, små munnar, och så vidare. Ändå tycker jag att det är väldigt snyggt gjort, och stilen passar bra till handlingen. Jag skulle t.ex. inte tycka att stilen som W Juliet är tecknad i hade passat lika bra.
Othello har en väldigt särpräglad handling också, för mig. Till att börja med så är det mycket intressant att Yaya blir till Nana, och hur det går till, men jag tycker också om detaljen att hon är "Mimi", goth lolitan, på sin fritid. Att hon sedan också blir kär i en kille som spelar i ett band passar också bra till det hela.
Jag tycker om att serien är humoristisk också. Komediserier är liksom mer lättlästa och bekväma att läsa, på något sätt. Humorn är också väldigt klassiskt shoujo, men det är på ett bra sätt. Den har liksom den där lilla gulliga twisten som passar så bra till mangan.
Mangan är också väldigt seriös i sina stunder. Den kan vara väldigt dramatiskt, och det ger den liksom ett större djup än om den bara vore rolig och carefree. Man vill verkligen inte sluta läsa den, och den kan vara väldigt spännande. Othello är faktiskt helt genialisk såtillvida.
Karaktärerna är en till sak som jag tycker är välgjorda. De har liksom något djup, de känns mer som verkliga personer än de flesta andra vanliga shoujokaraktärer. Framförallt huvudkaraktären, Yaya, känns väldigt verklig på något sätt, även fast hon är så overklig på så många andra sätt. Att hon blir till Nana ger henne liksom något slags djup, även fast det också är det som gör henne till en icke-verklighetstrogen karaktär. Det är liksom som två sidor av ett mynt.
Kärleksmomentet är också helt genialt. Moriyama som spelar i ett band passar helt perfekt ihop med både Yaya och Nana. Det må vara komplicerat, men det är en bra uppbyggnad. Jag tycker om det.
Jag reckomenderar serien starkt, till alla! Den är spännande, rolig och fängslande, med typiska problem, och några mindre typiska. Den är helt klart läsvärd, och jag tänker faktiskt själv läsa om den så fort jag får chansen, även fast det inte har varit så länge sen jag läste den sist.