Staffars Seriers Blog: Minnas femte lästips - Bakuman

12 oktober 2012

Minnas femte lästips - Bakuman

Så nu är det äntligen fredag, den bästa dagen på veckan, men sorgligt nog också den sista dagen som jag arbetar här på Staffars. Dock så är mina lästips inte slut efter idag, frukta ej, det finns fortfarande två dagar kvar på veckan!
Idag ska jag skriva om en manga som faktiskt har kommit till att bli min absoluta favoritmanga det här året, och som (tack och lov) ges ut väldigt ofta, nämligen Bakuman!
Jag kom först i kontakt med den här serien i julas. Pappa hade köpt mig de två första numren i julklapp, och han var otroligt orolig för att jag inte skulle tycka om serien, eftersom den varit med i Shounen Jump (av någon anledning hade han fått för sig att det skulle få mig att tveka över den eller något sådant, har faktiskt ingen aning om varför), men när jag började läsa den så insåg jag direkt att jag skulle komma att tycka om den. Folk som strävar efter att bli serietecknare? Ja, tack! Jag läste ut de två första böckerna redan på juldagen, och köpte den tredje efter bara någon vecka. Sedan var jag fast, och det är jag fortfarande. Jag tror nog inte att jag har följt någon serie såhär aktivt sedan jag var jordens största fan av Gakuen Alice, och det var något år sedan jag var så besatt av den.

Bakuman i korta drag: Moritaka Mashiro(eller Saiko) och Takagi Akito har gått i samma skola sedan urminnes tider, men de har aldrig riktigt pratat så mycket med varandra. Mashiro har alltid tyckt om att rita, och när han var yngre ville han bli en mangatecknare, precis som sin morbror, när hans morbror dog för några år sedan, så gav han upp den drömmen. Han slutade dock aldrig att teckna. Mashiro är kär i Azuki Miho, en ganska blyg och tyst, men väldigt söt, tjej i hans klass. Azukis bästa kompis, Miyoshi Kaya, är en ganska så framåt tjej med en stark personlighet. En dag kommer Akito fram till Mashiro och ställer honom en fråga som kommer att förändra allt - Akito frågar honom om han vill teckna en manga tillsammans med honom. Efter detta så händer allt väldigt snabbt, och Akito och Mashiro försöker fullfölja deras nyfunna dröm tillsammans - att bli publicerade mangatecknare, med en egen anime!

Jag har personligen alltid tyckt om att teckna, och att bli en serietecknare är en dröm som jag har själv, så för mig är Bakuman en serie som handlar om ett av mina största intressen - att skapa serier. Att serien är gjord av Takeshi Obata och Tsugumi Ohba, skaparna av Death Note, höjer den bara ännu mer. Bakuman är verkligen som mina drömmars serie, på alla möjliga sätt. Konsten av Takeshi Obata är näst intill oslagbar med sina säkra linjer och smart utsatta screentones. Varenda linje känns genomtänkt och allt känns bara rätt, liksom. Storyn är minst lika fantastisk som teckningarna, med sina fängslande stunder och spännande peripetier. Det finns faktiskt stunder då jag har näst intill gråtit under tiden jag läst Bakuman, såväl som skrikit "Nej, nej nej!" eller jublat av glädje och kiknat av skratt. Den har verkligen allt jag kunde önska mig i en serie, och mer! Jag blir helt överlycklig varje gång jag köper ett nytt nummer av den! Bakuman har helt väldigt genomtänkt storyline. Den är otroligt spännande på ett vardagligt sätt, och det är svårt att tro att man skulle kunna göra serieteckning så fantastiskt spännande som det framstår i Bakuman! Jag måste nästan hålla andan i vissa stunder, för att jag är så orolig. Det är svårt att veta var man ens ska börja med att beskriva seriens otrolighet.
Men ett sätt är väl att påpeka vilken fantastisk humor den har. Den har en ganska så klassisk shounenhumor ibland, men stundvis kan den skifta till lite mer vuxen eller lite mer barnslig. Skämten är alltid på något sätt genomtänkta och catchy, och sättet de framförs genom bilderna gör dem nästan alltid helt perfekta. Det är svårt att hålla sig för skratt när man läser den här serien. Karaktärernas ansiktsuttryck kan ibland vara så komiska i sig själva att man brister ut i skratt bara av att titta på bilderna, vilket är otroligt snyggt gjort om man frågar mig!
Konsten och handlingen passar verkligen jättebra ihop i den här serien, och det är tydligt att Obata och Ohba har jobbat tillsammans länge och passar ihop som ett team. De kompletterar verkligen varandra.
Romantiken i det hela är också helt fantastiskt, man kan verkligen känna kärleken mellan Miho och Mashiro, och den är så ren och fin, även om den ibland kan vara smått(eller mycket) awkward. Det är verkligen en mycket speciell kärlek som de delar, och personligen så ler jag alltid lite när de har sina scener med varandra.
Men de är ju inte det enda paret i serien. Akito och Kaya är också helt perfekta för varandra, och sättet de beter sig runt varann är sådär komiskt gulligt och kan både ge en ett gott skratt och få en att säga "Awwwww!". Kärleksmomentet är verkligen helt otroligt i Bakuman.
Även de seriösa och dramatiska stunderna är otroligt gripande, och som sagt gråter jag nästan ibland när jag läser serien. Och jag medger faktiskt att jag inte är en person som gråter så värst lätt över ingenting när det gäller serier, böcker och filmer! Det ska krävas en del för att jag ska gråta åt det.
Den är också så otroligt spännande, och jag kan bara inte sluta läsa. Det har faktiskt hänt att jag har glömt att gå av tunnelbanan för att jag har varit så inne i serien, haha!
Den är också så fantastiskt väl uppbyggd! Jag blir helt överväldigad och dess storslagenhet. Den är helt fantastiskt på så, så, så många sätt!
Karaktärerna är också så fantastiskt välgjorda, jag verkligen älskar nästan varenda en av dem! Huvudkaraktärerna, Mashiro och Akito, är verkligen riktigt bra huvudkaraktärer - de är inte för intressanta eller konstiga, det kan förstöra så mycket (en av de få som det faktiskt funkar med är nog Yotsuba&!), de är enkla att känna igen sig i till viss del, och de är lätta att tycka om. Karaktärerna omkring dem är helt underbara, och min personliga favoritkaraktär i serien är Nizuma Eiji, helt enkelt för att han är så otroligt skön och rolig och charmig. Karaktärerna är ju det som gör serien till det den är, eller hur?
Spänningen är alltid helt otroligt väl framträdande och samtidigt som serien är så humoristisk så kan den också vara på dödligt allvar och gripa tag i en.

Jag rekommenderar Bakuman för folk i alla åldrar - unga som gamla. Det spelar ingen roll vem man är, Bakuman är en serie som man MÅSTE läsa. Den kommer att slita tag i en och leda en till nya höjder av lycka och förväntan. Alla borde läsa den, den är helt enkelt så fantastisk. Den får serieglöden att bara brinna i en, och personligen blir jag jättepeppad till att försöka skapa serier själv!
Helt klart min nuvarande favorit i alla genrer.
Så vad väntar du på?! Läs den! Köp hela serien, vetjag!