Staffars Seriers Blog: Minnas sjunde (sista) lästips - Lament of the lamb

14 oktober 2012

Minnas sjunde (sista) lästips - Lament of the lamb

Nu är det söndag och det är tyvärr dags att ta farväl av mig idag. Det här är mitt sista lästips här på bloggen. Det har varit jätteroligt att praoa här på Staffars och få skriva lästips varje dag, verkligen!
Och även fast ni inte längre kommer att kunna läsa mina lästips så kommer jag fortfarande att vara en trogen stamkund här på Staffars.

Men innan ni får ta farväl av mig på riktigt så ska ni ha ett sista lästips också!
Idag tänker jag nämligen tipsa om en till manga, i thriller/skräck-genren! Det är en manga som jag hittade på biblioteket - Punkt Medis tror jag att det var - för några år sedan, nämligen Lament of the Lamb. Jag tycker faktiskt mycket om den, och den är väldigt annorlunda från det andra jag har tipsat om den här veckan.

Lament of the Lamb i korta drag: Kazuna Takashiro kan inte undkomma sitt förflutna. Ända sedan hans mor dog har mardrömmar och visioner hemsökt honom. När Kazuna hittar sin sedan länge försvunna syster, Chizuna, så upptäcker de tillsammans att de delar mer än släktnamnet. De har nämligen båda samma sjukdom - en sjukdom som kommer att göra dem till vampyrer! Samtidigt som de försöker stå emot sitt öde så måste de också kämpa emot begäret för det som är den själva essensen av vad de har blivit till.

När jag först hittade den här serien så tyckte jag att den verkade intressant, och framförallt, lite udda. Den är väldigt speciell på många sätt, framförallt i tecknarstilen, och jag tycker att den ser väldigt annorlunda ut jämfört med de flesta andra serier. Den är liksom lite mer traditionell än de flesta andra, och penndragen är mycket mer skissartade - man kan liksom se hur de är gjorda, något som jag faktiskt uppskattar väldigt mycket. Jag tycker att den är väldigt vackert gjord, och framförallt omslagen är jättesnygga!
Lament of the Lamb är inte som vilken vampyrserie som helst - den är mer obehaglig, på ett krypande sätt. Den går framåt ganska långsamt i handlingen, och den kan verka tråkig från den första anblicken, men det är den verkligen inte - den är faktiskt jättespännande, bara inte på samma sätt som de flesta andra serier. Den har liksom mer av en långsam stegring till höjdpunkten.
Den kan faktiskt vara riktigt skrämmande under vissa stunder, och den är kanske inte det bästa valet att läsa direkt innan man ska gå och lägga sig...
Den är också sådär smått gullig och romantisk då och då, och kan ibland vara helt hjärtknipande. Jag tycker verkligen om den, den är verkligen läsvärd.
Den är speciell på mer än de sätten, dock. Dramatiken är också lite speciell. Den är mer dramatisk och seriös än de flesta serier som jag läser, och humor är inget stort element i den. Humor är faktiskt knappt ett element alls i den, men det är liksom okej, den passar på det viset. Den ska vara seriös.
Den är verkligen fantastiskt skickligt gjord. Jag tycker att folk borde läsa den, och jag rekommenderar den också starkt.

Det här var mitt sista lästips, så hejdå allihopa!
Ha det!