Minnas sjätte lästips

Idag är det lördag och dags för det näst sista lästipset gjort av mig, nämligen Love Hurts! Detta är också den första svenska serie jag skrivit om den här veckan, vilket jag tycker är en ganska trevlig omväxling - vi måste ju vara stolta över vårt kära land!
Love Hurts är en serie som jag från början hittade genom tidningen Nemi, vilket är en serietidning som jag har prenumererat på i åratal.
I början vågade jag nästan inte läsa de korta seriebitarna överhuvudtaget, jag blev livrädd, men då får man ju också tänka på att jag var 8 år gammal och min största skräck troligen var hundar - något som jag kom över detsamma året.
Hursomhelst har jag faktiskt alltid tyckt att Love Hurts är vältecknad och välskriven. Den är helt enkelt välgjort, antar jag. Det är alltid snygga övergångar och en långsamt krypande känsla i de korta historierna, och det tycker jag starkt om.
Love Hurts är ju nämligen korta skräckhistorier om kärlek i serieform, skrivna av den talangfulla Kim W Andersson.

I början kan man ibland inte riktigt förutsäga vad som kommer att hända, och om man inte läst serien förut så kanske man inte alls förstår att det kommer att bli läskigt i vissa fall, men då misstar man sig grovt. Även om början ibland kan kännas humoristisk och idyllisk så är slutet alltid långt ifrån det. Slutet är alltid på ett eller annat sätt skrämmande och jag får alltid kalla kårar av historierna, och en stor klump av obehag i halsen, på ett bra sätt, såklart. Det är alltid lika skickligt gjort hur Andersson lyckas framställa de olika situationerna och händelserna i serien, och jag är stolt över att kunna säga att jag faktiskt har följt den sedan 9-årsåldern(då jag äntligen klarade av att läsa den utan att drömma mardrömmar senare).
Varje historia innehåller också kärlek på ett eller annat sätt(därav namnet på serien), vilken jag tycker målas upp riktigt tydligt och snyggt genom både bilder och handling.
Ibland kan det vara gullig och fin kärlek, men ibland är den bara obehaglig och näst intill vad man kan tolka som sinnessjuk.
Jag tycker om variationen i de olika historierna - allt ifrån zombieapokalyps till magiska drycker spillda i bålen. Att varje historia säger något eget ger alltid ett plus från min sida.
Det är faktiskt alltid väldigt roligt att läsa Love Hurts, och även fast man kan känna ett smått obehag en stund efteråt, så är det faktiskt ganska trevligt att läsa bra skräck då och då. Framförallt när den är på svenska! Det är så skönt att inte behöva anstränga sig alls när man läser, när allt liksom bara flyter på.
Jag är mycket, mycket stolt över att vi har så bra svenska serie författare i vårt land.
Jag rekommenderar Love Hurts med stor glädje till alla olika typer av människor som kan uppskatta en bra skräckserie! Dock så ska man nog inte läsa den som ett litet barn, det kommer nog inte att sluta gott, haha...