Blue Pills- a positive love story

Blue Pills - a positive love story
av Frederik Peeters

Det här är ett självbiografiskt seriealbum av en typ som vi sett nästan skapa sin egen genre de senaste åren. Likt Mom's Cancer, Cancer Vixen mfl så handlar detta album om en väldigt tragiska sjukdom. Till skillnad från åtminstone de två albumen så är det inte bara en annan dödlig sjukdom (HIV), Peeters har även ett annat perspektiv till vad som berättas. Det handlar mer om livet och dödsångest än det är en skildring över hur man behandlar sjukdomen.

Det här är den första romanen om HIV jag läser och jag slås av hur mycket som har förändrats när det gäller sjukvårdens kunskap. Jag var tonåring under skräckpropagandans tid vilket fortfarande sätter sina spår så en del av vad som berättas i albumet häpnar jag lite över (och även Peeters bör det nämnas).

Teckningsmässigt så är detta en av de konstnärligt mest medvetna inom den nya genrer. En del val figurtecknandet som Peeters gör irriterar mig en smula i början men när kommit in en bit och man har lärt känna personerna så förstod jag mer de val han gjort och fann mig uppskatta att han valt att visa ett visst maniskt, skräckslaget drag redan från början.

Jag finner det intressant att det här albumet liksom flera av de övriga inom sjukdomsgenren är publicerat på ett vanligt bokförlag snarare än på ett renodlat serieförlag. Det är en intressant utveckling och något som jag till viss del kan förklaras av att bokförlag har lättare att ta till sig serieformen när det gäller stora ämnen som de vet hur man handskas med. Förhoppningsvis så leder detta till fler album av andra typer hos förlagen.