Fansin - Small Press

Lisa Medin tog lite illa vid sig över min förvirring kring Medley så jag tänkte utveckla texten lite inte minst för att Medley är intressant som fenomen och förhoppningsvis utveckling bland serietecknarna. Jag har inte varit med från början utan det är bara Medley Gold (vad jag förstår har det funnits mer utgåvor än så) som jag har sett och det var utan tvivel ett fansin. Ett häfte visserligen med fyrfärgstryck på omslaget men utan tvivel en amatörprodukt. Det som komplicerar saken är att den utgåvan hade ett ISBN-nummer vilket gjorde att den fick en spridning och inte minst hamnade i sökbara register för journalister och bibliotekarier. Dessutom har den haft hjälp av en rätt bra gräsrotsrörelse som hjälpt till att sprida den vidare. Det var en märklig upplevelse att bli uppringd av en bibliotekarie som ville ersätta ett förlorat ex.

Det släpps en ny variant nu i veckan som Medin betecknar som small press vilket jag antar innebär att hon har uppgraderat trycket vilket jag hoppas. För det är en av sakerna som jag går på när bedömer om det är ett fansin eller ett seriealbum. Är det ett häfte som ser ut som det är gjort i en kopiator är det fansin. Minst lika viktigt är distributionen, säljer du det för samma kostnad som du trycker på och glömmer att de som skall sälja din serie behöver få något för sin del i arbetet så är det ett fansin. Betalar vi inte moms för försäljningen så är det ett fansin. Men finns din serie hos distributörer med f-pris är det ett seriöst album och inte ett fansin.

Medley Retroaktivität kan vi köpa via Grand Ocean som är vår favoritdistributör för svenska serier och vi betalar nog moms på den när vi får in den så det går utan tvivel att säga att det här nu inte är ett fansin längre.

Jag tror att den här utvecklingen med serieskapare som ger ut sina egna serier är något som vi kommer att se mer av i framtiden. Inte minst för att de svenska serieförlagen inte har någon möjlighet att erbjuda plats till alla de serietecknare som utbildas nu i hela tre skolor runt om i landet. Jag har redan sett att tryckkvaliten har gått upp oerhört de senaste åren och exempelvis Stef Gaines Kom och ta mig långt härifrån är väldigt nära att vara ett självpublicerat album men det saknas lite i det affärsmässiga för att kunna beteckna det som sådant.

Märk väl att jag aldrig gått in på serien själva läsvärde eller kvalité utan bara tittar på tekniska biten kring albumet för det är det som avgör om det är ett fansin, inte innehållet.